Folkets mångstämmiga röst: Sången om den trogna Chunhyang

Över­satt från franska

Man bör ta ti­teln bok­stav­ligt: Sången om Chun­hy­ang (Chunhyangga)¹För­kas­tade for­mer:
Le Dit de Chun­hy­ang (Säg­nen om Chun­hy­ang).
Ch’un-hy­ang ka.
Choon Hy­ang Ga.
Čchunhjangga. är, fram­för allt, en sång. För att fånga dess vä­sen, slut ögo­nen och fö­re­ställ dig en na­ken scen, be­fol­kad av en sång­are med sol­fjä­der och en trum­sla­ga­re. Denna duo räcker för att för­kropps­liga pansori, denna ge­nu­int ko­re­anska konst­form som Serge Ka­gan­ski pla­ce­rar «i skär­nings­punk­ten mel­lan te­a­ter, ope­ra, per­for­man­ce, gos­pel och two-man-show». Trum­man gen­lju­der och den hesa rös­ten tar fart, skan­de­rad av sol­fjä­dern som öpp­nas och fälls ihop med ett torrt knäp­pande som an­ger tak­ten. Hän­förd re­a­ge­rar pu­bli­ken i sam­klang, likt «en bap­tist­kör», i en in­ten­siv ge­men­skap som grän­sar till trans.

Född alltså på sce­nen, blev denna ly­riska sång be­rät­telse och reste vi­da, bu­ren av den munt­liga tra­di­tio­nen. Ge­nom sek­lerna har en my­riad av ano­nyma för­fat­tare be­ri­kat den, och fo­gat till den andra sa­gor om kung­liga in­spek­tö­rer och för­bju­den kär­lek. Ur detta le­vande ma­te­rial har slut­li­gen, la­ger ef­ter la­ger, se­di­men­te­rats fasta tex­ter, lit­te­rära re­fe­ren­s­ut­gå­vor, varav de mest be­römda är Be­rät­tel­sen om Chun­hy­ang (Chunhyangjeon)²För­kas­tade for­mer:
His­toire de Tchoun Hy­ang (Be­rät­tel­sen om Tchoun Hy­ang).
His­toire de Tchy­oun hy­ang (Be­rät­tel­sen om Tchy­oun hy­ang).
His­toire de Tchun-hy­ang (Be­rät­tel­sen om Tchun-hy­ang).
Tchoun-Hyang-Djun.
Tchy­oun hy­ang tjyen.
Tchun-Hy­ang Chòn.
Tchun-hy­ang djŏn.
Ch’unhyangdyŏn.
Ch’unhyangjŏn.
Choon Hy­ang Jun.
Choon-hyang-chon.
Choon Hy­ang Jon.
Chun-hyang-jon.
Ch’un-hy­ang Chŏn.
Chun-hyang-chun.
Chun-chyang-chun.
Czhun-hi­ang dzon.
Čchunhjangdžŏn., el­ler gyeongpan-ut­gå­van, och Sången om den trogna Chun­hy­ang (Ye­ol­nyeo Chun­hy­ang Su­je­olga)³För­kas­tade for­mer:
L’His­toire de la con­stance de Chun­hy­ang, femme fidèle (Be­rät­tel­sen om Chun­hy­angs stånd­ak­tighet, tro­gen kvinna).
Yol-nyo Ch’un-hy­ang Su-jeol Ga.
Ye­ol­nye Chun­hy­ang Su­je­olga.
Yeollyeo-Chunhyang-Sujeolga., el­ler wanpan-utgåvan.

Den vårliga idyllen

In­tri­gen skild­rar kär­le­ken mel­lan Chun­hy­ang («­Dof­tande vår»), dot­ter till en före detta kur­ti­san, och Mong-ry­ong («Drak­dröm»)⁴I vissa käl­lor be­nämns hjäl­ten sna­rare Yi Dory­e­ong än med sitt för­namn Mong-ry­ong. Denna form sam­man­fo­gar hans släkt­namn Yi och den re­spekt­fulla ti­teln doryeong som gavs till en ad­lig ogift son. I verk­lig­he­ten be­ty­der den helt en­kelt «den unge herr Yi, den unge Yi».
För­kas­tade for­mer:
Ye Toh Ryung.
I-Toreng.
Ri To ry­eng.
Lee Dory­ong., son till en ad­lig gu­ver­nör. I Namwon, i pro­vin­sen Je­ol­la, i den stund då blom­morna bör­jar slå ut, över­ger den unge lärde sin fars bib­li­o­tek för att fla­nera i det fria. Där får han syn på Chun­hy­ang som gung­ar. Detta första möte är må­lat med de fi­naste trä­snit­tens de­li­ka­tess:

«Hon grep tag i re­pet med sina fina hän­der, steg upp på brä­dan och svä­vade iväg. […] Trä­dens löv följde hen­nes fram och åter. Det röda i hen­nes kjol bil­dade en lyck­lig fläck mot den om­gi­vande gröns­kan. […] Fram­i­från var hon sva­lan som dy­ker för att i flyk­ten fånga ett per­si­ko­blom­blad som gli­der mot mar­ken. Bak­i­från tyck­tes hon en mång­fär­gad fjä­ril som av­lägs­nar sig på jakt ef­ter sin föl­je­sla­gers­ka.»

Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang), övers. från ko­re­anska av Choi Mi­kyung och Jean-Noël Jut­tet, Ca­deil­han: Zul­ma, 1999; ny­utg. Pa­ris; Veu­les-les-Ro­ses: Zul­ma, coll. «Z/a», 2025.

Kär­le­ken, blixt­snabb och ome­del­bar, dri­ver den unge adels­man­nen att trotsa kon­ve­nan­ser­na. Han be­ger sig till henne om nat­ten. Då trös­keln till kam­ma­ren över­skrids, vi­sar sig denna flicka från fol­ket vara inte mindre bil­dad och för­fi­nad än han själv: blicken vand­rar över dik­ter av hen­nes hand upp­hängda ovan­för hen­nes ar­bets­bord, över kal­li­gra­fi­er, mål­ning­ar. Det är i denna in­ram­ning som de äls­kande ut­by­ter sina löf­ten och be­seg­lar en för­e­ning som de ännu hål­ler hem­lig, åt­skilda som de är av börd och för­mö­gen­het.

Ståndaktighetens prövning

Un­der dessa om­stän­dighe­ter kal­las Mong-ry­ongs far till­baka till Hany­ang (Se­oul); den unge man­nen måste följa ho­nom för att av­sluta sina stu­dier och av­lägga man­da­ri­nex­a­men. Han läm­nar bakom sig en för­äls­kad och tro­gen hustru som, en ny Pe­nelope i vän­tan på sin Odys­seus åter­komst, svär att hedra en «ed tu­sen gånger dyr­ba­rare än guld, tu­sen gånger skö­nare än jade».

Dra­mat knyts med an­koms­ten av en ef­ter­trä­dare på gu­ver­nörs­pos­ten, Byun Hak-do, en väl­lus­tig och bru­tal man. Då han hört ta­las om Chun­hy­angs skön­het, krä­ver han att hon ska träda i hans tjänst. Upp­ro­pet av kisaeng-f­lick­orna är av ra­belai­sisk mus­tighet, där sug­ges­tiva namn pa­ra­de­rar för­bi, så­som frö­ken «Mys­tisk dim­ma», «Ap­ri­kos­blom­ma» el­ler «Flo­dens fe». En­dast Chun­hy­ang sak­nas vid upp­ro­pet. Slä­pad in­för ty­ran­nen, vå­gar hon stå emot ho­nom och häv­dar att en dyg­dig kvinna inte kan tjäna två ma­kar, vore hon än av ringa börd:

«Har dyg­den, tro­he­ten nå­got att göra med sam­hälls­ställ­ning?»

Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang), övers. från ko­re­anska av Choi Mi­kyung och Jean-Noël Jut­tet, Ca­deil­han: Zul­ma, 1999; ny­utg. Pa­ris; Veu­les-les-Ro­ses: Zul­ma, coll. «Z/a», 2025.

För denna oför­skämd­het ut­sätts hon för tor­tyr. Varje pisk­rapp som fal­ler över henne blir till­fälle till en mot­stånds­sång, en smärt­sam li­ta­nia där hon åter be­kräf­tar sin lo­ja­li­tet. «Även om man dö­dar mig tio­tu­sen gånger», ut­ro­par hon, «kär­le­ken som bor i mitt hjär­ta, kär­le­ken som för­bin­der de sex­tu­sen le­derna i min kropp, denna kär­lek kom­mer inte att för­änd­ras.»

Jag ska inte av­slöja nå­got om upp­lös­ning­en, utom att den är lyck­lig.

Hjärtanas hämnd mot godtycklighetens stränghet

Sången om den trogna Chun­hy­ang om­fam­nar hela den gamla re­gi­mens so­ci­ala ska­la, från den högsta för Mong-ry­ong till den lägsta för Chun­hy­ang. Dess fram­gång be­ror på att den «vå­gade tala högt om kär­lek i detta land där unga hjär­tan kväv­des un­der auk­to­ri­te­ten» och där äk­ten­ska­pet, en för­nufts­sak, av­hand­la­des ky­ligt utan att de hade nå­got att säga till om. Detta in­tima an­språk för­dubb­las av en po­li­tisk för­dö­melse av de över­grepp och den kor­rup­tion som rådde bland de sty­ran­de.

Vis­ser­li­gen, jag er­kän­ner det, li­der be­rät­tel­sen ibland av de olika tillägg den har fram­kal­lat; Bul­le­tin cri­ti­que du livre en français (Kri­tisk bul­le­tin för fransk­språ­kig lit­te­ra­tur) no­te­rar där «vissa in­kon­se­kven­ser, klum­piga mo­ti­ve­ring­ar, […] na­i­vi­tet och sen­ti­men­ta­li­te­ter». Än­då, lik en snäcka som åter­ger ha­vets brus, be­va­rar den, un­der allt det­ta, «ett sorl och lik­som ett väl­digt dovt sus: den stora oänd­liga och mång­stäm­miga rös­ten» hos fol­kets po­e­ter som sjunger runt­om­kring⁵För att ci­tera Hip­po­lyte Taine och hans mäs­ter­liga Phi­lo­sop­hie de l’art (Kons­tens fi­lo­sofi).. De­ras vi­bre­rande själ, de­ras goda och rena käns­lor har fört detta verk ge­nom sek­ler­na; de ger det liv ännu idag, un­der den stora fes­ti­va­len i Namwon, där de bästa myeongchang (mäs­ter­sång­ar­na) täv­lar. Lee Me­e-Je­ong be­rät­tar att vissa av dem övar med så­dan iver «för att ge sin röst ut­trycks­full­he­tens per­fek­tion att de går så långt att de spot­tar blod». Inga­lunda för­gä­ves, de­ras upp­off­ring hyl­las av pu­bli­ken som re­ser sig för att ap­plå­de­ra, med tå­rar i ögo­nen. Och «dessa sam­tida åskå­da­res tå­rar är lika rö­rande som de äls­kande fik­tio­ner­nas mot­gångar och åter­för­e­ningar».

För vidare läsning

Kring Le Chant de la fidèle Chunhyang (Sången om den trogna Chunhyang)

Citat

«국가에 대경사로 태평과를 보이실 제 서책을 품에 품고 장중에 들어가 좌우를 둘러보니 억조창생 허다 선비 일시에 숙배한다. 어악풍류 소리에 앵무새가 춤을 춘다. 대제학 탁출하여 어제를 내리시니 도승지 모셔 내어 홍장 위에 걸어놓으니 글제에 하였으되, “춘당춘색고금동”이라 두렷이 걸었거늘»

열녀 춘향 수절가 på Wiki­source 한국어, [on­li­ne], kon­sul­te­rad den 25 sep­tem­ber 2022.

«En sär­skild täv­ling för till­träde till of­fent­lig tjänst skulle an­ord­nas i sam­band med nå­got slags fi­ran­de, och han be­slöt att an­mäla sig. När han, med sina ki­ne­siska böcker un­der ar­men, an­lände till aka­de­mins om­rå­de, såg han över­allt en väl­dig folk­massa och lär­da. Alla gjorde en djup bug­ning när Hans Ma­je­stät ko­nungen vi­sade sig. Pa­pe­go­jorna flax­ade till ryt­men av en ut­sökt him­melsk mu­sik. Hans Ma­je­stät in­bjöd de­ka­nus vid Aka­de­min för sköna kons­ter att fö­re­slå ett äm­ne, och förste sek­re­te­ra­ren ko­pi­e­rade det på en ban­de­roll som han vi­sade upp för täv­lan­des ögon. Man skulle skriva om: “Vid Vå­rens pa­vil­jong⁶El­ler sna­rare «Vå­rens damm» (Chundang, 春塘) och den vid­sträckta es­pla­nad som reste sig ovan­för den, där ex­a­mina ägde rum i hu­vud­sta­den. är vå­rens färg den­samma idag som förr i ti­den”.»

Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang), övers. från ko­re­anska av Choi Mi­kyung och Jean-Noël Jut­tet, Ca­deil­han: Zul­ma, 1999; ny­utg. Pa­ris; Veu­les-les-Ro­ses: Zul­ma, coll. «Z/a», 2025.

«En dag fick han slut­li­gen veta att kungen av Ko­rea hade fast­ställt ex­a­mina till över­mor­gon.»

Prin­temps par­fu­mé: ro­man (Dof­tande vår: ro­man), övers. från ko­re­anska av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u, Pa­ris: E. Den­tu, coll. «Pe­tite col­lection Guillau­me», 1892; ny­utg. un­der ti­teln Le Prin­temps par­fu­mé; su­ivi du Bois sec re­fleuri (Dof­tande vår; följd av Det torra trä­det som blom­mar igen), un­der led­ning av Ben­ja­min Jo­i­nau (för­ord Ant­hony de Taizé [An Son­jae]), Pa­ris: L’A­te­lier des Ca­hi­ers, coll. «Se­on­bi», 2017.

«En dag kom då han bara hade ett enda prov kvar att av­läg­ga.»

«L’A­mour de I-To­reng et de la jo­lie Tchun-Hy­ang: ro­man» («Kär­le­ken mel­lan I-To­reng och den vackra Tchun-Hy­ang: ro­man»), in­di­rekt övers. från franska av Ano­nym, ef­ter J.-H. Rosnys över­sätt­ning, La Re­vue des re­vues, vol. 14, 1895, s. 60-68, 144-150, 233-238 och 327-332.

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Del­vis upp­läs­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av Yun Yen­nie, i över­sätt­ning av Choi Mi­kyung och Jean-Noël Jut­tet. (KBS WORLD Ra­dio).
• Yun Yen­nie om Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang). (KBS WORLD Ra­dio).

Tryckta verk

• Ut­drag ur Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) i över­sätt­ning av Choi Mi­kyung och Jean-Noël Jut­tet (2025). (É­di­tions Zul­ma).
• Över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u (1892). (Yoto Yo­tov).
• Över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u (1892), ko­pia. (Google Böck­er).
• Över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u (1892), ko­pia 2. (Google Böck­er).
• Över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u (el­ekt­ro­nisk utg.). (Wi­ki­sour­ce).
• Över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av J.-H. Rosny, med med­ver­kan av Hong Chong-u (el­ekt­ro­nisk utg. bis). (한국문학 디지털도서관).
• In­di­rekt över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av Ano­nym, ef­ter J.-H. Rosnys (1895). (Google Böck­er).
• In­di­rekt över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av Ano­nym, ef­ter J.-H. Rosnys (1895), ko­pia. (Google Böck­er).
• In­di­rekt över­sätt­ning av Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang (Sången om den trogna Chun­hy­ang) av Ano­nym, ef­ter J.-H. Rosnys (1895), ko­pia 2. (Google Böck­er).

Bibliografi

• Cam­bon, Pi­er­re, M’Gha­ri, Younès och Maurus, Pa­trick, Dic­tion­naire his­to­ri­que et cul­tu­rel des Co­ré­e(s) (His­to­risk och kul­tu­rell ord­bok över Ko­rea), Pa­ris: El­lip­ses, 2024.
• Cas­ta-Ro­saz, Fa­bi­en­ne, «A­mours myt­hi­ques: Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang» («My­tiska kär­leks­his­to­ri­er: Sången om den trogna Chun­hy­ang»), La Vie, 17 juni 1999. (É­di­tions Zul­ma).
• «Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang» («­Sången om den trogna Chun­hy­ang­»), Bul­le­tin cri­ti­que du livre en français (Kri­tisk bul­le­tin för fransk­språ­kig lit­te­ra­tur), nr 611-612, au­gus­ti-sep­tem­ber 1999, no­tis nr 180634. (É­di­tions Zul­ma).
• Cou­rant, Mau­ri­ce, Bib­li­o­grap­hie co­ré­en­ne: ta­bleau lit­téraire de la Co­rée, con­ten­ant la no­men­cla­ture des ouv­ra­ges pu­bliés dans ce pays jusqu’en 1890 (Ko­re­ansk bib­li­o­gra­fi: lit­te­rär över­sikt över Ko­rea, in­ne­hål­lande för­teck­ning över verk pu­bli­ce­rade i detta land fram till 1890), t. I, Pa­ris: E. Le­roux, coll. «Pu­bli­ca­tions de l’École des lan­g­ues ori­en­ta­les vi­van­tes. 3^e sé­ri­e», 1894. (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Ka­gan­ski, Ser­ge, «Sp­len­deurs et misè­res d’une cour­ti­sa­ne: Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang» («En kur­ti­sans glans och elän­de: Sången om den trogna Chun­hy­ang»), Les In­rock­up­tib­les, 21 no­vem­ber 2000. (É­di­tions Zul­ma).
• Lar­cher, Jérô­me, «Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang d’Im Kwon-taek: tra­gé­die mu­si­ca­le» («Sången om den trogna Chun­hy­ang av Im Kwon-taek: mu­si­ka­lisk tra­ge­di»), Ca­hi­ers du ci­néma, nr 551, no­vem­ber 2000, s. 83-85.
• Lee, Me­e-Je­ong, Le Panso­ri: un art ly­ri­que co­réen (Panso­ri: en ko­re­ansk ly­risk konst­form), med med­ver­kan av Frédé­ric Veil­lon, Pa­ris: Mai­son­neuve & La­ro­se, 2002.
• Li, Long Tsi, «Lit­téra­ture co­ré­en­ne» («Ko­re­ansk lit­te­ra­tur») i His­toire des lit­téra­tu­res. I, Lit­téra­tu­res an­ci­en­nes, ori­en­ta­les et ora­les (Lit­te­ra­tur­his­to­ria. I, An­tik, ori­en­ta­lisk och munt­lig lit­te­ra­tur), utg. un­der led­ning av Ray­mond Que­ne­au, Pa­ris: Gal­li­mard, coll. «En­cyclo­pé­die de la Pléi­a­de», 1955, s. 1305-1317.
• Ro­se, Sean Ja­mes, «Une lé­gende co­ré­en­ne: Le Chant de la fidèle Chun­hy­ang» («En ko­re­ansk le­gend: Sången om den trogna Chun­hy­ang»), Lire, juni 1999. (É­di­tions Zul­ma).