Kim-Vân-Kiêu, eller den vietnamesiska själen avslöjad

Över­satt från franska

Det finns verk som bär inom sig en hel na­tions smak­rikt­ningar och strä­van­den, «från rik­sha­cy­klis­ten till den högste man­da­ri­nen, från den am­bu­le­rande för­säl­jers­kan till värl­dens för­nämsta dam». De för­blir evigt unga och ser nya ge­ne­ra­tio­ner av be­und­rare av­lösa var­and­ra. Så är fal­let med Kim-Vân-Kiêu¹För­kas­tade for­mer:
Kim, Ven, Kiều.
Le Conte de Kiêu (Be­rät­tel­sen om Kiêu).
L’His­toire de Kieu (Kieus his­to­ri­a).
Le Ro­man de Kiều (Ro­ma­nen om Kiều).
Truyện Kiều.
His­toire de Thuy-Kiêu (T­huy-Kiêus his­to­ri­a).
Truyên Thuy-Kiêu.
L’His­toire de Kim Vân Kiều (Kim Vân Kiềus his­to­ri­a).
Kim Vân Kiều truyện.
Nou­velle His­toire de Kim, Vân et Kiều (Ny his­to­ria om Kim, Vân och Kiều).
Kim Vân Kiều tân-truyện.
La Nou­velle Voix des cœurs bri­sés (De brutna hjär­ta­nas nya röst).
Nou­veau Chant du des­tin de mal­heur (Ny sång om olyck­ans öde).
Nou­ve­aux Ac­cents de dou­leurs (S­mär­tans nya ac­cen­ter).
Nou­veau Chant d’une des­ti­née mal­heu­re­use (Ny sång om ett olyck­ligt öde).
Nou­veau Chant de souff­rance (Ny sång om li­dan­de).
Nou­velle Voix des en­trail­les déchirées (De sön­der­slitna in­äl­vor­nas nya röst).
Nou­ve­aux Ac­cents de la dou­leur (S­mär­tans nya ac­cen­ter).
Nou­velle Ver­sion des en­trail­les bri­sées (Ny ver­sion av de brutna in­äl­vor­na).
Le Cœur bri­sé, nou­velle ver­sion (Det brutna hjär­tat, ny ver­sion).
Đoạn-trường tân-t­hanh., denna dikt på mer än tre tu­sen ver­ser som vi­sar den vi­et­na­me­siska sjä­len i all sin fin­käns­lig­het, ren­het och själv­upp­off­ring:

«Man måste hålla an­dan, man måste gå var­samt för att kunna fånga tex­tens skön­het [så] gra­ciös (dịu dàng), vacker (thuỳ mị), stor­slagne (tráng lệ), prakt­full (huy hoàng) är den.»

Du­rand, Mau­rice (red.), Mé­lan­ges sur Ng­uyễn Du (Blan­dade skrif­ter om Ng­uyễn Du), Pa­ris: École française d’Ex­trê­me-O­ri­ent, 1966.

För­fat­ta­ren, Ng­uyễn Du (1765-1820)²För­kas­tade for­mer:
Ng­uyên Zou.
Nguyên-Zu.
Hguyen-Du.
Får inte för­väx­las med:
Ng­uyễn Dữ (1500-ta­let), vars Stor sam­ling un­der­bara le­gen­der är en kri­tik av sin tid un­der det fan­tas­ti­kas slö­ja., ef­ter­läm­nade ryk­tet om en me­lan­ko­lisk och tyst­lå­ten man, vars en­visa tyst­nad drog på ho­nom denna till­rät­ta­vis­ning från kej­sa­ren: «Ni måste tala och ge er åsikt i råds­för­sam­ling­ar­na. Var­för in­ne­sluta er så i tyst­na­den och ald­rig svara an­nat än med ja el­ler nej?» Man­da­rin mot sin vil­ja, läng­tade hans hjärta en­dast ef­ter lug­net i sina hem­lands­berg. Han kom att för­banna själva ta­langen som, ge­nom att upp­höja ho­nom till de högsta äm­be­te­na, förde ho­nom bort från sig själv, till den grad att han gjorde det till sitt mäs­ter­verks slut­mo­ral: «Må de som har ta­lang där­för inte be­römma sig av sin ta­lang! Ordet “tài” [ta­lang] rim­mar med ordet “tai” [o­lycka]». Sig själv lik väg­rade han all be­hand­ling un­der den sjuk­dom som skulle bli hans ba­ne, och när han fick veta att hans kropp höll på att sval­na, mot­tog han ny­he­ten med en lätt­na­dens suck. «Bra!», mum­lade han, och detta ord blev hans sis­ta.

Smärtans epos

Dik­ten skild­rar Kiềus tra­giska öde, en ung flicka av ojäm­för­lig skön­het och ta­lang. När en strå­lande fram­tid tycks lo­vad henne vid si­dan av sin första kär­lek, Kim, slår ödet till vid hen­nes dörr: för att rädda sin far och bror från en orätt­vis an­kla­gelse måste hon sälja sig själv. Då bör­jar för henne en fem­ton år lång pil­grims­färd, un­der vil­ken hon i tur och ord­ning blir tjä­na­rin­na, kon­ku­bin och pro­sti­tu­e­rad, fly­ende från en olycka bara för att finna en vär­re. Än­då, som lo­tu­sen som blom­mar på dyn, mitt i denna av­sky­värd­hets mitt, be­va­rar Kiều «den rena dof­ten av sin ur­sprung­liga ädel­het», väg­ledd av en orubb­lig över­ty­gel­se:

«[…] om en tung karma tynger vårt öde, låt oss inte klaga på him­len och inte an­klaga den för orätt­vi­sa. Ro­ten till det goda finns inom oss själ­va.»

Ng­uyễn, Du, Kim-Vân-Kiều, övers. från vi­et­na­me­siska av Xuân Phúc [Paul Sch­ne­i­der] och Xuân Viết [Ng­hiêm Xuân Việt], Pa­ris: Gal­li­mard/U­NE­SCO, 1961.

Mellan översättning och skapande

Det var un­der ett sän­de­bud till Kina som Ng­uyễn Du upp­täckte ro­ma­nen som skulle in­spi­rera ho­nom till hans mäs­ter­verk. Av en be­rät­telse man skulle kunna be­döma som ba­nal lyck­a­des han skapa en «odöd­lig dikt / Vars ver­ser är så ljuva att de läm­nar, på läp­pen, / När man har sjungit dem, en smak av ho­nung»³Dro­in, Al­fred, «Ly-T­han-T­hong» i La Jon­que vic­to­rieuse (Den se­ger­rika djun­ken), Pa­ris: E. Fas­quel­le, 1906.. Denna ki­ne­siska här­stam­ning skulle dock bli en tvis­te­fråga för den spi­rande na­tio­nella stolt­he­ten. I 1920-1930-ta­lens het­sighet be­väp­nade den kri­ti­ken från de mest oför­son­liga na­tio­na­lis­ter­na, vars ta­les­man blev den lärde Ngô Đức Kế:

«Thanh tâm tài nhân [käl­lan till Kim-Vân-Kiêu] är bara en för­ak­tad ro­man i Kina och nu upp­hö­jer Vi­et­nam den till ka­no­nisk bok, till bi­bel, det är verk­li­gen att ge sig själv stor skam.»

Phạm, Thị Ng­oạn, In­tro­duc­tion au Nam-P­hong, 1917-1934 (In­tro­duk­tion till Nam-P­hong, 1917-1934), Sa­i­gon: So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses, 1973.

I san­ning, bortom sina lå­nade el­ler lös­ak­tiga pas­sa­ger, är Kim-Vân-Kiêu fram­för allt ekot av de orätt­vi­sor som det vi­et­na­me­siska fol­ket li­dit. «By­bor­nas sånger har lärt mig ju­te- och mull­bärs­trä­dens tal / Gråt och snyft­ningar på lands­byg­den fram­ma­nar krig och sor­ger», skri­ver Ng­uyễn Du i en an­nan dikt⁴Det hand­lar om dik­ten «Den rena klar­he­tens dag» («T­hanh minh ngẫu hứng­»). Den rena klar­he­tens hög­tid är den när fa­mil­jerna hed­rar för­fä­derna ge­nom att gå ut på lands­byg­den för att tvätta de­ras gra­var.. Ge­nom hela epo­set fram­trä­der denna vi­bre­rande käns­lig­het, ofta hjärt­skä­ran­de, hos en poet vars hjärta vi­bre­rar i sam­klang med det li­dande som dolde sig för­vir­rat i de öd­mjuka mas­sor­na, som detta av­snitt vitt­nar om:

«Vas­sen pres­sade sina jämn­höga top­par mot bi­s­vin­dets hesa an­de­tag. All höst­him­lens sorg­sen­het tyck­tes re­ser­ve­rad för en enda va­relse [Kiều]. Längs de natt­liga etap­per­na, när ett ljus föll från den svind­lande him­la­val­vet och när fjär­ran för­svann i ett dim­hav, fick må­nen hon såg henne att skäm­mas för sina eder in­för flo­derna och ber­gen.»

Ng­uyễn, Du, Kim-Vân-Kiều, övers. från vi­et­na­me­siska av Xuân Phúc [Paul Sch­ne­i­der] och Xuân Viết [Ng­hiêm Xuân Việt], Pa­ris: Gal­li­mard/U­NE­SCO, 1961.

En spegel för folket

Kim-Vân-Kiêus fram­gång var så­dan att den har läm­nat lit­te­ra­tu­rens do­män för att bli en spe­gel där varje vi­et­na­mes kän­ner igen sig. En folk­visa har så­le­des upp­höjt dess läs­ning till en verk­lig liv­s­konst, oskilj­bar från den vi­ses nö­jen: «För att vara en man måste man kunna spela “tổ tôm”⁵Vi­et­na­me­siskt kort­spel för fem spe­la­re. Mycket po­pu­lärt i de högre sam­hälls­skik­ten, är det känt för att kräva mycket minne och skarp­sin­ne., dricka te från Yun­nan och de­kla­mera Kiều» (Làm trai biết đánh tổ tôm, uống trà Mạn hảo, ngâm nôm Thúy Kiều). Vid­ske­pel­sen har till och med be­mäk­ti­gat sig den, och gjort bo­ken till ett ora­kel: i ögon­blick av osä­ker­het är det inte ovan­ligt att man öpp­nar den på måfå för att sö­ka, i de ver­ser som vi­sar sig, ett svar från ödet. Så­le­des, från den lär­des ka­bi­nett till den mest an­språks­lösa bo­sta­den, har dik­ten ve­tat att göra sig oum­bär­lig. Det är till den lärde Phạm Quỳnh man är skyl­dig for­mu­le­ring­en, som för­bli­vit be­römd, som sam­man­fat­tar denna käns­la:

«Vad har vi att fruk­ta, vad bör vi vara oro­liga för? Om Kiều be­står, be­står vårt språk; om vårt språk be­står, fort­le­ver vårt land.»

Thái, Bình, «De quel­ques aspects phi­lo­sop­hi­ques et re­li­gieux du che­f-d’œuvre de la lit­téra­ture vi­et­na­mi­en­ne: le Kim-Vân-Kiều de Ng­uyễn Du» (Om några fi­lo­so­fiska och re­li­giösa aspek­ter av den vi­et­na­me­siska lit­te­ra­tu­rens mäs­ter­verk: Ng­uyễn Dus Kim-Vân-Kiều), Mes­sage d’Ex­trê­me-O­ri­ent, nr 1, 1971, s. 25-38; nr 2, 1971, s. 85-97.

För vidare läsning

Kring Kim-Vân-Kiêu

Citat

«Trăm năm trong cõi ng­ười ta,
Chữ tài chữ mệnh khéo là ghét nhau.
Trải qua một cuộc bể dâu,
Những điều trông thấy mà đau đớn lòng.
Lạ gì bỉ sắc tư phong,
Trời xanh quen thói má hồng đánh ghen.»

Truyện Kiều på Wiki­source tiếng Việt, [on­li­ne], kon­sul­te­rad den 4 sep­tem­ber 2025.

«På hun­dra år, inom dessa grän­ser för den mänsk­liga ba­nan, som ta­lang och öde gärna står mot var­and­ra! Ge­nom så många om­välv­ningar – hav som bli­vit mull­bärs­fält – vilka skå­de­spel som smärt­samt träf­far hjär­tat! Ja, så­dan är la­gen: ingen gåva som inte måste dyrt be­ta­las, och den blå av­und­sjuka him­len har för vana att för­följa de rosa kin­der­nas öde.»

Ng­uyễn, Du, Kim-Vân-Kiều, övers. från vi­et­na­me­siska av Xuân Phúc [Paul Sch­ne­i­der] och Xuân Viết [Ng­hiêm Xuân Việt], Pa­ris: Gal­li­mard/U­NE­SCO, 1961.

«Hun­dra år, inom dessa grän­ser för det mänsk­liga li­vet, geni och öde käm­par utan nåd. Mull­bärs­fält över ha­vet, vilka skå­de­spel som smärt­samt träf­far hjär­tat! Ja, varje gåva måste dyrt be­ta­las; den blå av­und­sjuka him­len har för vana att för­följa de sköna med rosa kin­der.»

Ng­uyễn, Du, Kim-Vân-Kiều: ro­man-poème (Kim-Vân-Kiều: ro­man-dikt), övers. från vi­et­na­me­siska av Xuân Phúc [Paul Sch­ne­i­der], Brys­sel: Than­h-Long, 1986.

«Hun­dra år, inom denna gräns för vårt mänsk­liga liv,
Det man be­teck­nar med ordet “ta­lang” och det man be­teck­nar med ordet “ö­de”, hur skick­liga vi­sar sig inte dessa två sa­ker att hata var­and­ra, att ute­sluta var­and­ra;
Ef­ter att ha ge­nom­gått en pe­riod som po­e­terna kal­lar ti­den det tar för ha­ven att för­vand­las till mull­bärs­fält och, om­vänt, mull­bärs­fäl­ten till hav,
De sa­ker jag har sett har fått mig att lida (har smär­tat mitt hjär­ta).
Vad är för­vå­nande i denna kom­pen­sa­tions­lag som vill att över­flö­det bara vi­sar sig nå­gon­stans som pen­dang till en brist som vi­sar sig nå­gon an­nan­stans?
Den blå him­len har vant sig vid att ut­kämpa av­und­sju­kans kamp med de rosa kin­der­na.»

Ng­uyễn, Du, Kim-Vân-Kiều, övers. från vi­et­na­me­siska av Ng­uyễn Văn Vénh, Ha­noi: Édi­tions Alex­and­re-de-R­ho­des, 1942-1943.

«Från alla ti­der, bland män­ni­skor­na,
Ta­langen och skön­he­ten – märk­lig sak! – var fi­en­der.
Jag har ge­nom­kor­sat i li­vet en ge­ne­ra­tions ut­rym­me,
Och allt jag sett där har fått mig att lida i mitt hjär­ta!
Ge­nom vil­ket märk­ligt mys­te­rium snål mot som­li­ga, fri­kos­tig mot andra,
Har him­len för vana att av­un­das de vackra flick­or­na?»

Ng­uyễn, Du, Kim Vân Kiều tân truyện (Kim Vân Kiêus nya be­rät­tel­se), övers. från vi­et­na­me­siska av Abel des Mi­chels, Pa­ris: E. Le­roux, 1884-1885.

«Hun­dra år, ti­den för ett män­ni­sko­liv, slag­fält
Där, utan nåd, öde och ta­lang möts
Ha­vet bru­sar där mull­bä­ren gröns­kade
Från denna värld gri­per skå­de­spe­let en om hjär­tat
Var­för för­vå­nas? Inget ges utan mot­pre­sta­tion
Den blå him­len för­föl­jer ofta skön­he­terna med rosa kin­der»

Ng­uyễn, Du, Kiều: Les Amours mal­heu­re­u­ses d’une je­une vi­et­na­mi­enne au 18^e siècle (Kiều: En ung vi­et­na­me­sisk kvin­nas olyck­liga kär­leks­af­fä­rer på 1700-ta­let), övers. från vi­et­na­me­siska av Ng­uyễn Khắc Viện, Ha­noi: Édi­tions en lan­g­ues étrang­è­res, 1965; ny­utg. Pa­ris; Mon­t­re­al: L’Har­mat­tan, 1999.

«Hun­dra år – max­i­mum för en mänsk­lig ex­i­stens! –
Går säl­lan utan att med en­vis­het
Och som om ödet av­un­da­des de­ras lycka,
Olyckan drab­bar ta­lang­fulla män­ni­skor.
Un­der­kas­tad den hårda la­gen om för­vand­ling,
Ser man så många sa­ker fö­das och dö så snabbt!
Mycket lite tid räcker för att ound­vik­li­gen
Märk­liga för­änd­ringar in­träf­far här ne­re,
För att ha­vet, från de gröna mull­bä­ren, tar plat­sen
Me­dan den, fram­för dem, på an­nat håll, för­svin­ner!
Men på så kort tid, vad ob­ser­va­tö­ren
Väl kan se kan bara smärta hans hjär­ta:
Hur ofta har jag no­te­rat denna så grymma lag
Om kom­pen­sa­tion, i kraft av vil­ken
Varje va­rel­se, på en punkt, bara har stort värde
På vill­kor att sakna det på an­nat håll!
Ound­vik­li­gen måste den, ge­nom olyck­an,
Köpa till­baka säll­synt dygd el­ler ovan­lig nåd!
Den blå him­len ut­övar varje dag sin vre­de,
Som om de­ras glans hade gjort den av­und­sjuk
På de unga skön­he­terna vars rosa an­sikte
Ge­nom sina be­hag tycks kasta nå­gon skugga över den!»

Ng­uyễn, Du, Kim-Van-Ki­é­ou: Le Cé­lèbre Poème an­na­mite (Kim-Van-Ki­é­ou: Den be­römda an­na­mi­tiska dik­ten), övers. från vi­et­na­me­siska av René Crayssac, Ha­noi: Le-Van-Tan, 1926.

«Hun­dra år, knappt, be­grän­sar vår ex­i­stens, och än­då, vil­ken bit­ter kamp mel­lan våra dyg­der och ödet! Ti­den flyr, mull­bä­ren täcker det er­öv­rade ha­vet… Men vilka skå­de­spel som kros­sar våra hjär­tan! Märk­lig lag! Inget till den ene, allt till den and­re, och ditt hat, blå him­mel, som för­föl­jer de rosa kin­der­na!»

Ng­uyễn, Du, Kim Vân Kiều, övers. från vi­et­na­me­siska av Mar­cel Rob­be, Ha­noi: Édi­tions Alex­and­re-de-R­ho­des, 1944.

«Hun­dra år, i den mänsk­liga ex­i­sten­sen,
Hur ta­lang och öde ha­tar var­and­ra!
Ge­nom väx­lingen mel­lan hav och mull­bärs­fält,
Så­rar värl­dens skå­de­spel hjär­tat!
Låt ingen för­vå­nas över kom­pen­sa­tions­la­gen
Som den av­und­sjuka him­len lå­ter härska över kvin­nors skön­het!»

Lê, Thành Khôi, His­toire et Ant­ho­lo­gie de la lit­téra­ture vi­et­na­mi­enne des ori­gi­nes à nos jours (His­to­ria och an­to­logi över vi­et­na­me­sisk lit­te­ra­tur från ur­sprunget till våra da­gar), Pa­ris: Les In­des sa­van­tes, 2008.

«I de hun­dra åren av ett män­ni­sko­liv,
Som ta­lang och öde ha­tar var­and­ra.
Ge­nom de stän­diga om­välv­ning­ar­na,
Får hän­del­serna mig att lida smärt­samt.
Van­ligt­vis, som mel­lan över­flöd och brist,
Mot rosa kin­der vi­sar den blå him­len bara av­und­sju­ka.»

Ng­uyễn, Du, Kim Vân Kiều en écri­ture nôm (Kim Vân Kiều i nôm-skrift), övers. från vi­et­na­me­siska av Đông Phong [N­g­uyễn Tấn Hưng] på Terre lo­in­tai­ne, [on­li­ne], kon­sul­te­rad den 4 sep­tem­ber 2025.

Nedladdningar

Tryckta verk

• Traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Mar­cel Robbe (1944). (Över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Mar­cel Robbe (1944)). (Yoto Yo­tov).
• Traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par René Crayssac (1926). (Över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av René Crayssac (1926)). (A­mi­cale des an­ci­ens élèves du ly­cée Chas­selo­up-Lau­bat / Jean-Jac­ques-Rous­seau (AEJJ­R)).
• Traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par René Crayssac (1926), co­pie. (Över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av René Crayssac (1926), ko­pi­a). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par René Crayssac (1926), co­pie 2. (Över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av René Crayssac (1926), ko­pia 2). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale du Vi­et­nam).
• Traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par René Crayssac (1926), co­pie 3. (Över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av René Crayssac (1926), ko­pia 3). (Yoto Yo­tov).
• Traduc­tion par­ti­elle de Kim-Vân-Kiều par Thu Gi­ang [Léon Mas­sé] (1915). (Del­vis över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Thu Gi­ang [Léon Mas­sé] (1915)). (Hu­ma­zur, bib­li­ot­hè­que nu­mé­ri­que d’U­ni­ver­sité Côte d’A­zur).
• Traduc­tion par­ti­elle de Kim-Vân-Kiều par Thu Gi­ang [Léon Mas­sé] (1926). (Del­vis över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Thu Gi­ang [Léon Mas­sé] (1926)). (Thú Chơi Sách).
• Édi­tion de Kim-Vân-Kiều par Ed­mond Norde­mann (1897). (Ut­gåva av Kim-Vân-Kiều av Ed­mond Norde­mann (1897)). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. I. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. I). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. I, co­pie. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. I, ko­pi­a). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. I, co­pie 2. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. I, ko­pia 2). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. I, co­pie 3. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. I, ko­pia 3). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. I, co­pie 4. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. I, ko­pia 4). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 1^re par­tie. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 1:a de­len). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 1^re par­tie, co­pie. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 1:a de­len, ko­pi­a). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale du Vi­et­nam).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 1^re par­tie, co­pie 2. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 1:a de­len, ko­pia 2). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 1^re par­tie, co­pie 3. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 1:a de­len, ko­pia 3). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 1^re par­tie, co­pie 4. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 1:a de­len, ko­pia 4). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 2^e par­tie. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 2:a de­len). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 2^e par­tie, co­pie. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 2:a de­len, ko­pi­a). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 2^e par­tie, co­pie 2. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 2:a de­len, ko­pia 2). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale du Vi­et­nam).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 2^e par­tie, co­pie 3. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 2:a de­len, ko­pia 3). (Google Liv­res).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Abel des Mi­chels (1884-1885), t. II, 2^e par­tie, co­pie 4. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Abel des Mi­chels (1884-1885), vol. II, 2:a de­len, ko­pia 4). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943). (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943)). (A­mi­cale des an­ci­ens élèves du ly­cée Chas­selo­up-Lau­bat / Jean-Jac­ques-Rous­seau (AEJJ­R)).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943), t. I. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943), vol. I). (Yoto Yo­tov).
• Édi­tion et traduc­tion de Kim-Vân-Kiều par Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943), t. II. (Ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Ng­uyễn Văn Vénh (1942-1943), vol. II). (Yoto Yo­tov).
• Édi­tion et traduc­tion par­ti­el­les de Kim-Vân-Kiều par Đông Phong [N­g­uyễn Tấn Hưng] (2011-2012). (Del­vis ut­gåva och över­sätt­ning av Kim-Vân-Kiều av Đông Phong [N­g­uyễn Tấn Hưng] (2011-2012)). (Terre lo­in­tai­ne).
• Édi­tion par­ti­elle de Kim-Vân-Kiều par Ge­or­ges Cor­dier (1932). (Del­vis ut­gåva av Kim-Vân-Kiều av Ge­or­ges Cor­dier (1932)). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale du Vi­et­nam).

Bibliografi

• Ba­ruch, Jac­ques, «Le Kim-Vân-Kiêu, poème na­tio­nal vi­et­na­mien de Ng­uyên-Du» (Kim-Vân-Kiêu, vi­et­na­me­sisk na­tio­nal­dikt av Ng­uyên-Du), Re­vue du Sud-Est asi­a­ti­que, 1963, s. 185-213.
• Diệp, Văn Kỳ, «Kim-Van-Kieu: un grand poème an­na­mi­te» (Kim-Van-Kieu: en stor an­na­mi­tisk dikt), Re­vue des arts asi­a­ti­ques, 1925, s. 55-64. (Tid­skrif­ten Arts asi­a­ti­ques).
• Du­rand, Mau­rice (red.), Mé­lan­ges sur Ng­uyễn Du (Blan­dade skrif­ter om Ng­uyễn Du), Pa­ris: École française d’Ex­trê­me-O­ri­ent, 1966.
• Phạm, Thị Ng­oạn, In­tro­duc­tion au Nam-P­hong, 1917-1934 (In­tro­duk­tion till Nam-P­hong, 1917-1934), Sa­i­gon: So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses, 1973.
• Thái, Bình, «De quel­ques aspects phi­lo­sop­hi­ques et re­li­gieux du che­f-d’œuvre de la lit­téra­ture vi­et­na­mi­en­ne: le Kim-Vân-Kiều de Ng­uyễn Du» (Om några fi­lo­so­fiska och re­li­giösa aspek­ter av den vi­et­na­me­siska lit­te­ra­tu­rens mäs­ter­verk: Ng­uyễn Dus Kim-Vân-Kiều), Mes­sage d’Ex­trê­me-O­ri­ent, nr 1, 1971, s. 25-38; nr 2, 1971, s. 85-97.
• Trần, Cựu Chấn, «Le sen­ti­ment de la na­ture dans le Kim-Vân-Kiều» (Na­tur­käns­lan i Kim-Vân-Kiều), Mes­sage d’Ex­trê­me-O­ri­ent, nr 13, 1974-1975, s. 945-960.
• Trần, Cựu Chấn, Étude cri­ti­que du Kim-Vân-Kiều (Kri­tisk stu­die av Kim-Vân-Kiều), Sa­i­gon: Im­pri­me­rie de l’Uni­on, 1948. (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale du Vi­et­nam).