Det medeltida Japans gryning i dess epos
Översatt från franska
Den fridfulla Heian-perioden (794-1185) slutade i en våldsam konflikt. Efter strider av sällsynt brutalitet undanträngde två rivaliserande hus, Taira och Minamoto, i tur och ordning hovaristokratin, som varken förfogade över en tillräcklig armé eller polis, och orsakade feodalregimens framväxt. Så börjar den japanska medeltiden. Denna period av omvälvningar var sådan att “man måste söka i den tyska medeltiden för att finna en liknande förvirring”. Efter Heian-litteraturens kvinnliga förfining följde nu virila berättelser, fulla av “mord”, “list”, “märkvärdiga vapenbragerier” och “länge förberedda hämnder” – “källa till förlägenhet och förvirring för historikerna”.
Med radbandet i handen och svärdet vid bältet
Ur detta tumult föddes de “krigiska berättelserna” (gunki monogatari), som befinner sig i korsningen mellan historisk krönika, nationalepos och djup buddhistisk meditation. Deras funktion var för övrigt mindre litterär, i den mening vi förstår det, än minnesmässig och andlig: det handlade framför allt om att “lugna […] själarna hos de krigare som omkommit i striderna” och, för de överlevande, “att söka en mening i de kaotiska händelser som satte punkt för den gamla ordningen”. Denna uppgift tillkom “munkar med biwa” (biwa hōshi eller biwa bōzu), sångare som i allmänhet var blinda. Lika våra forna trubadurer vandrade de genom landet och deklamerade med sjungande röst det förflutnas stordåd. Klädda i en munkdräkt, säkerligen för att ställa sig under templens och klosternas beskydd, ackompanjerade de sig själva på sin fyrasträngade luta, biwa1“Född i kungariket Persien och dess gränsregioner spred sig biwa i Östasien längs Sidenvägen. Förfinad i Kina nådde den den japanska arkipelagen omkring 700-talet”. Hyōdō, Hiromi, “Les moines joueurs de biwa (biwa hōshi) et Le Dit des Heike” (Munkarna som spelar biwa (biwa hōshi) och Berättelsen om Heike) i Brisset, Claire-Akiko, Brotons, Arnaud och Struve, Daniel (red.), op. cit., vars ackord punkterade berättelsens melankoli.
I centrum för den repertoar som dessa konstnärer överförde från mästare till lärjunge står en fundamental trilogi som skildrar de broderstrider som kastade arkipelagen in i en ny era: Berättelsen om Hōgen (Hōgen monogatari)2Förkastade former:
Récit des troubles de l’ère Hogen (Berättelse om oroligheterna under Hogen-eran).
La Chronique des Hogen (Hogen-krönikan).
Récit de l’ère Hōgen (Berättelse från Hōgen-eran).
Histoire de la guerre de l’époque Hôgen (Historia om kriget under Hôgen-perioden).
Hôghen monogatari.
Hôghenn monogatari., Berättelsen om Heiji (Heiji monogatari)3Förkastade former:
Épopée de la rébellion de Heiji (Eposet om Heiji-upproret).
La Chronique des Heigi (Heigi-krönikan).
Récit de l’ère Heiji (Berättelse från Heiji-eran).
Récits de la guerre de l’ère Heiji (Berättelser från kriget under Heiji-eran).
Heïdji monogatari.
Heizi monogatari., och den mest berömda av alla, Berättelsen om Heiké (Heiké monogatari)4Förkastade former:
Le Dit des Heikke (Berättelsen om Heikke).
L’Aventure d’Heike (Heikes äventyr).
Histoire des Heike (Heikes historia).
Contes du Heike (Heike-sagor).
Contes des Heike (Heike-sagor).
La Chronique des Heiké (Heiké-krönikan).
La Chronique de Heiké (Heikés krönika).
Chroniques du clan Heike (Krönikor om Heike-klanen).
La Geste de la maison des Héï (Héï-husets gärning).
Geste de la famille des Hei (Hei-familjens gärning).
Histoire de la famille des Hei (Hei-familjens historia).
Histoire de la famille Heiké (Heiké-familjens historia).
Histoire de la maison des Taira (Taira-husets historia).
Histoire de la famille des Taïra (Taïra-familjens historia).
Récit de l’histoire des Taira (Berättelse om Tairas historia).
Roman des Taira (Taira-romanen).
La Geste des Taïra (Taïras gärning).
Feike no monogatari.. De två första, även om de kan tyckas prosaiska när de beskriver hur Taira och Minamoto gradvis smyger sig in i den militära makten tills de får ett avgörande inflytande över hovets angelägenheter, förbereder icke desto mindre det kommande dramat och innehåller redan denna “känslighet för det förgängliga” (mono no aware) som kommer att finna sitt mest fulländade uttryck i Berättelsen om Heiké:
“Världen där vi lever
Har lika mycket existens
Som månstrålen
Som återspeglas i vattnet
Öst i handens kupa.”Le Dit de Hôgen; Le Dit de Heiji (Berättelsen om Hōgen; Berättelsen om Heiji), övers. från japanska av René Sieffert, Paris: Publications orientalistes de France, 1976; nyutg. Lagrasse: Verdier, coll. “Verdier poche”, 2007.
Förgängligheten som öde
Ett monumentalt verk, en sann Aeneid över de inbördes striderna och de hårda krigarna som slet isär de två husen, kulminerade med slaget vid Dan-no-ura (25 april 1185), avviker Berättelsen om Heiké ändå radikalt från den västerländska traditionen. I stället för att öppna, i Vergilius manér, med arma virumque (vapnen och mannen), påminner den japanska krönikan från sin första rad om “alla tings förgänglighet”: “Den högmodige varar förvisso inte, alldeles lik en vårnattsdröm”. Karaktärerna, stora som små, sveps alla med av samma virvel och illustrerar till övermått att, enligt Bossuets formulering:
“Tiden kommer då denne man som tycktes er så stor inte längre ska finnas, då han ska vara som barnet som ännu inte är fött, då han ska vara ingenting. […] Jag har bara kommit för att göra siffran full, man hade ändå inget behov av mig; […] när jag ser närmare, förefaller det mig vara en dröm att se mig här, och att allt vad jag ser bara är fåfänga skuggor: Prӕterit enim figura hujus mundi (Ty den förgår, denna värld sådan som vi ser den)51 Kor 7,31 (La Bible: traduction officielle liturgique)..”
Bossuet, Jacques Bénigne, Œuvres complètes (Samlade verk), t. IV, Paris: Lefèvre; Firmin Didot frères, 1836.
Sålunda liknar Berättelsen om Heiké en kontinuerlig predikan, där hjältarnas alla livets växlingar tjänar till att illustrera denna lag om förgänglighet (mujō) och de mänskliga ärornas fåfänglighet. Fallet med Taira no Tadanori (1144-1184) är i detta avseende exemplariskt. Överraskad av fienden dominerar han sin motståndare, men någon obetydlig tjänare till denne ingriper och hugger av hans högra arm vid armbågen. Vetande att hans slut är kommet vänder sig Tadanori mot väster och åkallar med fast röst tio gånger Buddha innan han blir halshuggen. Fäst vid hans koger finner man denna avskedsdikt:
“Bortförd av mörkret
Ska jag logi ta under
Ett träds grenar.
Endast blommorna
Ska välkomna mig i kväll.”Hoffmann, Yoel, Poèmes d’adieu japonais: anthologie commentée de poèmes écrits au seuil de la mort (Japanska avskedsdikter: kommenterad antologi av dikter skrivna vid dödens tröskel), övers. från engelska av Agnès Rozenblum, Malakoff: A. Colin, 2023.
En efterklang i moll
Denna buddhistiska känslighet, som genomsyrar till och med de blodigaste scenerna, räcker dock inte alltid för att lyfta en berättelse som kan förefalla långsam, regelbunden, enformig för sinnen formade enligt västerländsk estetik. Lik ljudet från Gions klocka är berättelsernas gång regelbunden, alltför regelbunden till och med, och något monoton. Jag beklagar att så berömda berättelser inte har funnit en lika berömd poet som skulle ha fixerat dem för evigt; att de har saknat en Homeros som skulle ha gett dem en variation, en smidighet som evigt skulle ha beundrats.
Som Georges Bousquet noterar har de homeriska hjältarna ofta “märkliga glädjeämnen eller svagheter som låter oss röra vid deras mänsklighet med fingret; Tairas hjältar upphör aldrig att vara konventionella och kalla”. Medan den naive grekiske berättaren alltid låter ett vagt och fint leende skymta bakom orden, “lämnar den japanske rapsoden aldrig den episka tonen och den stela hållningen”. Där “trubaduerns glada expansion ljuder som en fanfar, hör man här bara den förtvivlade buddhistens melankoliska accent: ’Den tappre mannen [också han] störtar till slut samman varken mer eller mindre än stoft i vinden’”.
För vidare läsning
Kring Berättelsen om Hōgen; Berättelsen om Heiji
Citat
“[…] natten denna dag, ungefär vid Hundens timme, försvann han slutligen.
Persikoblomma, hans ansikte hade ännu inte drabbats av vårens dimmor; och ändå, ömtålig orkidé anfallen av höstens töcken, hade han med morgonens dagg försvunnit. Knappt var han i sitt sjuttonde levnadsår när den otänkbara olyckan inträffade. Människan förvisso, gammal eller ung, är inte säker på något, sade man, och det Förbjudna palatset var försänkt i sorg.”
Le Dit de Hôgen; Le Dit de Heiji (Berättelsen om Hōgen; Berättelsen om Heiji), övers. från japanska av René Sieffert, Paris: Publications orientalistes de France, 1976; nyutg. Lagrasse: Verdier, coll. “Verdier poche”, 2007.
Kring Berättelsen om Heiké
Citat
“祇園精舎の鐘の声、諸行無常の響あり。娑羅双樹の花の色、盛者必衰の理をあらはす。驕れる人も久しからず、たゞ春の夜の夢のごとし。猛き者も遂にはほろびぬ、ひとへに風の前の塵に同じ。”
平家物語 på Wikibooks 日本語, [online], konsulterad 26 september 2025.
“Från Gions kloster klockans ljud, om alla tings förgänglighet är resonansen. Från shara-träden6På sanskrit sāla (साल) eller śāla (शाल). Träd från Indiens tropiska och subhimalayanska regioner. Det är heligt i buddhismen, vars vagga ligger i samma regioner: det är genom att stödja sig mot en sāla som Māyā skulle ha fött den blivande Buddha, och det är också mellan två sådana träd som denne senare skulle ha dött. blommornas färg visar att allt som blomstrar nödvändigtvis förgår. Den högmodige varar förvisso inte, alldeles lik en vårnattsdröm. Den tappre mannen störtar likväl till slut samman varken mer eller mindre än stoft för vinden.”
Le Dit des Heiké (Berättelsen om Heiké), övers. från japanska av René Sieffert, Paris: Publications orientalistes de France, 1976; nyutg. Lagrasse: Verdier, coll. “Verdier poche”, 2012.
“Man hör vibrera rösten från templet i Guions klocka som upprepar: ’Allt är instabilt i denna värld.’ Teakblommans glans förkunnar att de mest blomstrande oundvikligen går mot undergång. De högmodiga består inte länge och deras liv är bara drömmen om en vårnatt. Krigarna själva dukar under, lika en låga utsatt för vinden.”
Épisodes du Heiké monogatari (Episoder från Heiké monogatari), övers. från japanska av Gotō Sueo och Maurice Prunier, förord av Sylvain Lévi, Paris: E. Leroux, 1930.
“Ljudet från Gionshōjas klockor är som ekot av tingens förgänglighet. Teakblommornas färgton visar att de som blomstrar måste förnedras. I sanning varar de högmodigas makt bara ett ögonblick, likt drömmeriet en våreftermiddag. De stora förintas till slut, de är bara stoft som sopas bort av vinden.”
Katō, Genchi, Le Shintō: religion nationale du Japon (Shintō: Japans nationalreligion), övers. från japanska av Maison franco-japonaise de Tōkyō, Paris: P. Geuthner, 1931.
“Allt är instabilt i denna värld, säger det darrande ljudet från det Heliga templets klocka. De mest blomstrande går oundvikligen mot undergång, förkunnar glansen från sāla-blommorna. De mäktiga högmodiga består inte länge, och deras liv är bara drömmen om en vårnatt. De tappra krigarna slutar med att förgås, lika en låga utsatt för vinden.”
Satō, Teruo, “Le pathétique dans la Chanson de Roland et dans le Heike-monogatari: essai de comparaison thématique” (Det patetiska i Rolandssången och i Heike-monogatari: försök till tematisk jämförelse), Boletín de la Real Academia de Buenas Letras de Barcelona, vol. 31, 1966, s. 273-279. (RACO (Revistes Catalanes amb Accés Obert)).
“Om ljudet från klockan i Gi-ons tempel är ekot av mänskliga växlingar, visar det flyktiga skimret från de två sara-trädens blommor att all välmåga har sin nedgång. De högmodiga består inte länge; deras liv är som drömmen om en sommarnatt. Krigarna faller också till slut; de liknar en lampa utsatt för vinden.”
Heike monogatari: récits de l’histoire du Japon au 12e siècle (berättelser från Japans historia på 1100-talet), övers. från japanska av François Auguste Turrettini, Genève: H. Georg; Paris: E. Leroux; London: Trübner and Co, 1873-1875.
“Om ljudet från klockan i Gions tempel är ekot av mänskliga växlingar, visar det flyktiga skimret från trädens blommor att all välmåga har sin nedgång. De högmodiga består inte länge; deras liv är som drömmen om en sommarnatt. Krigarna faller också till slut; de liknar en lampa utsatt för vinden.”
Bousquet, Georges, “Le Japon littéraire” (Det litterära Japan), Revue des Deux Mondes, oktober 1878.
“Ljudet från Gions klocka ger ekot av alla tings förgänglighet. Teakblommornas nyanser säger att de som blomstrar måste vissna.
Ja, de tappra är det bara för ett ögonblick, som en dröm om kvällen på våren. De starka slutar med att förintas, de är såsom stoftet under vinden.”
Habersetzer, Gabrielle och Habersetzer, Roland, “Heike-monogatari” i Encyclopédie des arts martiaux de l’Extrême-Orient (Encyklopedi över Fjärran Österns kampsporter), Paris: Amphora, 2000.
“Från Gions kloster / klockan viskar // att varje handling i denna värld / bara är fåfänga. // Och färgen på blommorna / från shara-träd // visar att alla levande / alltid är dömda att dö. [lucka]”
“Heike monogatari” i Encyclopédie de la littérature [Garzanti] (Litteraturencyklopedin [Garzanti]), övers. från italienska, Paris: Librairie générale française, 2003.
Nedladdningar
Ljudinspelningar
- Lecture partielle de Le Dit des Heiké par Olivier Martinaud, dans la traduction de René Sieffert. (Delvis uppläsning av Berättelsen om Heiké av Olivier Martinaud, i René Siefferts översättning.) (France Culture).
- Robert Klaus Heinemann à propos de Le Dit des Heiké. (Robert Klaus Heinemann om Berättelsen om Heiké.) (Université de Genève (UNIGE)).
Tryckta verk
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873).) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873), copie. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873), kopia.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873), copie 2. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873), kopia 2.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873), copie 3. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873), kopia 3.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873), copie 4. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873), kopia 4.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini (1873), copie 5. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini (1873), kopia 5.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878).) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 2. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 2.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 3. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 3.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 4. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 4.) (Canadian Libraries).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 5. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 5.) (Canadian Libraries).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 6. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 6.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 7. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 7.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 8. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 8.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 9. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 9.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 10. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 10.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 11. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 11.) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 12. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 12.) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par François Auguste Turrettini, revue par Georges Bousquet (1878), copie 13. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av François Auguste Turrettini, reviderad av Georges Bousquet (1878), kopia 13.) (American Libraries).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Gotō Sueo et Maurice Prunier (1928). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Gotō Sueo och Maurice Prunier (1928).) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Gotō Sueo et Maurice Prunier (1928), copie. (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Gotō Sueo och Maurice Prunier (1928), kopia.) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Gotō Sueo et Maurice Prunier (1931). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Gotō Sueo och Maurice Prunier (1931).) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Michel Revon (1910). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Michel Revon (1910).) (Bibliothèque nationale de France (BnF)).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Michel Revon (1918). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Michel Revon (1918).) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Michel Revon (1923). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Michel Revon (1923).) (Google Livres).
- Traduction partielle de Le Dit des Heiké par Michel Revon (1928). (Delvis översättning av Berättelsen om Heiké av Michel Revon (1928).) (Google Livres).
Bibliografi
- Bousquet, Georges, Le Japon de nos jours et les Échelles de l’Extrême-Orient (Dagens Japan och Fjärran Österns hamnar), t. I, Paris: Hachette, 1877. (Google Livres).
- Brisset, Claire-Akiko, Brotons, Arnaud och Struve, Daniel (red.), De l’épopée au Japon: narration épique et théâtralité dans Le Dit des Heike (Om eposet i Japan: episk berättelse och teatralitet i Berättelsen om Heike), Paris: Riveneuve éditions, 2011.
- Golliau, Catherine (red.), L’Esprit du Japon (Japans ande), Le Point Références, nr 80, april-maj-juni 2020.
- Hérail, Francine, Histoire du Japon: des origines à la fin de l’époque Meiji (Japans historia: från ursprunget till slutet av Meiji-perioden), Paris: Publications orientalistes de France, 1986.
- Hoffmann, Yoel, Poèmes d’adieu japonais: anthologie commentée de poèmes écrits au seuil de la mort (Japanska avskedsdikter: kommenterad antologi av dikter skrivna vid dödens tröskel), övers. från engelska av Agnès Rozenblum, Malakoff: A. Colin, 2023.
- Satō, Teruo, “Le pathétique dans la Chanson de Roland et dans le Heike-monogatari: essai de comparaison thématique” (Det patetiska i Rolandssången och i Heike-monogatari: försök till tematisk jämförelse), Boletín de la Real Academia de Buenas Letras de Barcelona, vol. 31, 1966, s. 273-279. (RACO (Revistes Catalanes amb Accés Obert)).
- Sieffert, René, “Le Dit des Heiké: une grande épopée sur le petit écran” (Berättelsen om Heiké: ett stort epos på den lilla skärmen), Le Courrier de l’UNESCO, vol. 38, nr 8, 1985, s. 2. (UNESCO).
- Struve, Daniel och Tschudin, Jean-Jacques, La Littérature japonaise (Den japanska litteraturen), Paris: Presses universitaires de France, 2008.