Klagosång av en krigares hustru: Från Đặng Trần Côn till Hoàng Xuân Nhị

Över­satt från frans­kan • svenska (sué­do­is)

»Nej, hon har glömt allt för att en­dast tänka på sin ma­kes av­färd. En an­nan gud [än kri­gets] in­spi­re­rar hen­ne, dik­te­rar henne rö­rande av­skeds­ord och ba­dar hen­nes ögon i tå­rar. Så sant är det att den kor­taste skils­mäs­sans kval över­går de äls­kan­des kraf­ter!«

Ca­tullus. Traduc­tion com­plète des poé­sies de Ca­tul­le, su­i­vie des poé­sies de Gal­lus et de la Veil­lée des fê­tes de Vénus (Full­stän­dig över­sätt­ning av Ca­tullus dik­ter, följd av Gal­lus dik­ter och Va­kan vid Ve­nus fes­ter), övers. från la­ti­net av François Noël. Pa­ris: Ré­mont, 1806.

Dessa Ca­tullus-ver­ser kunde lika gärna ha skri­vits i 1740-ta­lets Vi­et­nam. Det är i denna oro­liga tid, präg­lad av trupp­mönst­ring­ar, som Kla­go­sång av en kri­ga­res hustru (Chinh phụ ngâm) kom­po­ne­ra­des¹Av­vi­sade for­mer:
Plain­tes d’une femme dont le mari est parti pour la gu­erre (Kla­go­sång av en hustru vars make har dra­git ut i krig).
Com­plainte d’une femme de gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­gar­hust­ru).
Com­plainte de la femme du gu­er­rier (Kla­go­sång av kri­ga­rens hust­ru).
Com­plainte de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru).
Plain­tes de la femme du gu­er­rier (Kla­go­mål av kri­ga­rens hust­ru).
Com­plainte de la femme d’un sol­dat (Kla­go­sång av en sol­dats hust­ru).
Plainte d’une femme de sol­dat (Kla­go­mål av en sol­dat­hust­ru).
Le Chant de la femme d’un gu­er­rier (En kri­ga­res hust­rus sång).
Chant de la femme du gu­er­rier (Kri­ga­rens hust­rus sång).
Chant de la femme du com­bat­tant (Strids­man­nens hust­rus sång).
Ro­mance de la femme du com­bat­tant (Strids­man­nens hust­rus ro­mans).
Plain­tes d’une chin­h-p­hou, femme dont le mari part pour la gu­erre (Kla­go­sång av en chin­h-p­hou, en hustru vars make drar ut i krig).
Les Plain­tes d’une chin­h-phu (En chin­h-p­hus kla­go­sång).
Scan­sion d’une femme de gu­erre (En krigs­hust­rus skan­de­ran­de).
Scan­sion d’une femme dont le mari est à la gu­erre (S­kan­de­rande av en hustru vars make är i kri­get).
La Com­plainte de l’é­pouse du gu­er­rier (Kri­ga­rens ma­kas kla­go­sång).
La Com­plainte de l’é­pouse du com­bat­tant (Strids­man­nens ma­kas kla­go­sång).
Femme de gu­er­rier (é­lé­gie) (Kri­gar­hustru [e­le­gi]).
Chinh phụ (ngâm khúc).. Mitt i trum­virv­lar­nas dån hö­jer sig en ung vi­et­na­me­sis­kas gråt, vars ma­ke, som dra­git ut i fält, drö­jer med att åter­vända och ald­rig kom­mer åter. »Hela sor­gen, hela upp­ro­ret, […] hela vän­tans ång­est ut­trycks där med en ojäm­för­lig för­fi­ning«. Det är en in­tim ele­gi, inte en strids­skrift. Och dock an­tar den en så­dan ton av makt­lös för­tviv­lan, en så­dan upp­rik­tig läng­tan ef­ter öm­het och kär­le­kens enkla gläd­je­äm­nen, att den väcker en in­stink­tiv av­sky mot kri­get. Le­gen­den för­täl­jer för öv­rigt att vissa sol­da­ter, då de hörde den sjungas i läg­rens skym­ning, gick så långt som till att de­ser­te­ra. Lyssna till kri­ga­rens hust­ru:

»Många är de som drar ut, få är de som åter­vän­der:
På slakt­fäl­ten är sol­da­tens även­tyr­liga liv
En­dast allt­för likt lö­vens färg!«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Plain­tes d’une chin­h-p­hou, femme dont le mari part pour la gu­er­re, et aut­res poè­mes (Kla­go­sång av en chin­h-p­hou, en hustru vars make drar ut i krig, och andra dik­ter), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Hoàng Xuân Nhị. Pa­ris: Stock, 1943; ny­utg. un­der ti­teln Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru), Pa­ris: Su­des­ta­sie, 1987.

Denna kla­go­sång har förts fram till oss av tre ena­stå­ende ge­stal­ter, för­enade över sek­len: en ur­sprung­lig dik­ta­re, en över­sät­ta­rinna av geni och en oför­skräckt fransk­ta­lande för­med­la­re.

Đặng Trần Côn: Den ursprunglige diktaren

Av Đặng Trần Côn har an­na­lerna be­va­rat bil­den av en ab­so­lut lärd man. Då ett ute­gångs­för­bud hade lagts över hu­vud­sta­den Thăng Long (da­gens Ha­noi), grävde för­fat­ta­ren en hem­lig käl­lare för att i lönn­dom kunna vaka vid sina böck­er. Vem vet om inte den öd­mjuka lam­pan från hans stu­die­nät­ter är just den som odöd­lig­gjorts i dessa stro­fer:

»[…] kanske för­står mig lam­pan…
El­ler för­står mig lam­pan in­te?
Då skall jag lida en­sam?«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Plain­tes d’une chin­h-p­hou, femme dont le mari part pour la gu­er­re, et aut­res poè­mes (Kla­go­sång av en chin­h-p­hou, en hustru vars make drar ut i krig, och andra dik­ter), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Hoàng Xuân Nhị. Pa­ris: Stock, 1943; ny­utg. un­der ti­teln Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru), Pa­ris: Su­des­ta­sie, 1987.

Så­ren i ett land som då var sön­der­sli­tet mel­lan her­rarna i Norr och Sö­der gav hans dikt, skri­ven på klas­sisk ki­ne­sis­ka, en för­fär­lig träff­sä­ker­het. Man läste och be­und­rade den ända i Ki­na. Och några, skrämda av lys­kraf­ten hos en så­dan be­gåv­ning, ut­brast: »Hela hans in­tel­li­gens uppen­ba­rar sig i denna långa dikt. För­fat­ta­ren kom­mer på sin höjd att leva ännu tre år«. En olycks­bå­dande och sann­fär­dig pro­fe­tia: Đặng Trần Côn slock­nade tre år se­na­re, drevs, vis­kar man, till själv­mord.

Đoàn Thị Điểm: Översättarinnan av geni

Ver­ket skul­le, trots sitt vär­de, kanske ald­rig ha spri­dit sig bland fol­ket, om det inte vore för dess över­sätt­ning till na­tio­nal­språ­ket av Đoàn Thị Điểm, med till­nam­net Hồng Hà (»Rosa speg­ling­ar« el­ler »Rosa mol­n«)²Om Đoàn Thị Điểm har vi inga andra upp­lys­ningar än dem som till­han­da­hålls av smär­tan hos hen­nes ma­ke, som be­grät henne i en grav­tals­dikt:
»Ge­nom att svinga sin pen­sel för att skildra land­skap,
Ut­tryckte hon yt­terst djupa käns­lor […]
För­mögna att röra till och med de Odöd­li­ga; […]
Ack! Hon hade ingen sta­dig bo­ning; […]
Gift först ef­ter tret­tio år,
Läm­nade hon jor­den då fyr­tio­års­da­gen var pas­se­rad; […]
Hon for utan att för­varna sin gamla mor; […]
Är det inte så att ödet är be­syn­ner­ligt?
Är då Him­len orätt­vis?…«. Hen­nes re­so­lut kvinnliga ver­sion — in­spi­re­rad, om jag så får säga, av sjä­lens stor­mar — höjde sig till en ska­pel­ses rang och kom ibland att över­skugga Đặng Trần Côns ori­gi­nal, som dock re­dan var be­und­rans­värt! »Detta sä­ger oss i vil­ken grad po­e­tin­nan […] be­satt på samma gång alla det ki­ne­siska språ­kets och sitt mo­ders­måls hem­lig­he­ter.« Ald­rig ti­di­gare hade vers­måt­tet song thất lục bát (»­dubbla sju, sex, åt­ta«), så äg­nat åt ädel me­lan­ko­li, an­vänts med en så­dan konst: »Varje ord är en tår, varje vers en snyft­ning […] från hjär­tat. Och det rör sig om ett hjärta i lå­gor, ett hjärta i storm, […] om ett vack­ert li­tet kvin­no­hjärta död­ligt så­rat av kär­le­kens dia­bo­liska pil — och av den all­var­li­gaste kär­le­ken, den äk­ten­skap­liga kär­le­ken«³Så ta­lar Trần Văn Tùng i sin märk­liga sam­ling Poé­sies d’Ex­trê­me-O­ri­ent (Dikt­ning från Fjär­ran Ös­ter­n)..

Hoàng Xuân Nhị: Den oförskräckte fransktalande förmedlaren

Slut­li­gen några ord om Hoàng Xuân Nhị. När­va­rande i Pa­ris vid det andra världs­kri­gets första dån sökte han i sina för­fä­ders po­esi ett uni­ver­sellt bud­skap att rikta till ett Eu­ropa i lå­gor. Hans Dagbok skild­rar den hän­fö­relse som en dag fick ho­nom att gå — el­ler sna­rare flyga — ge­nom hu­vud­sta­den, hög­lä­sande likt en be­satt, likt en gal­ning. Pa­ri­serna vände sig om med ro­ade el­ler med­lid­samma mi­ner: »De stack­ars män­ni­skor­na!«, tänkte han, »de skulle ha hän­förts av glädje och glömt kri­gets oänd­liga sorg, om de blott haft en droppe av min stora lycka!«

Var­för stan­nade hans val vid Kla­go­sång av en kri­ga­res hustru? Jo, där­för att den var in­skri­ven »i [hans] eget blod« se­dan vag­gan: ti­digt för­äld­ra­lös hade han fun­nit i »denna ädla och så med­li­dans­värda kvin­nas oänd­ligt dyr­bara tå­rar, denna Mari­anne Al­co­fo­rado från Fjär­ran Asien« en mo­der­lig kär­lek. Att över­sätta den, att tolka den, var att för­verk­liga en hu­ma­nis­tisk dröm, an­teck­nad i hans Dagbok den 25 de­cem­ber 1940: »En ur­sprung­lig syn­tes — fram­för allt le­vande — av två mänsk­lig­he­ter, av två värl­dar: av Ös­tern och Väs­tern, det är vad jag har be­slu­tat mig för att va­ra, det är vad jag strä­var ef­ter att va­ra, det är vad jag hål­ler på att bli«. Ett mag­ni­fikt in­friat löf­te! Detta vitt­nar mot­ta­gan­det av hans över­sätt­ning om, vil­ken Robert Bra­sillach⁴Jag måste pre­ci­sera att Robert Bra­sillachs olycks­bring­ande en­ga­ge­mang un­der Ock­u­pa­tio­nen våld­samt skall komma att mot­säga detta hu­ma­nis­tiska ideal som han här ap­plå­de­rar. hyl­lade med dessa be­röm­mande ord: »Herr Hoàng Xuân Nhị […] har för­mått föra […] sitt land när­mare oss. Män­ni­skan är en, från ena än­den av pla­ne­ten till den andra, och vid läs­ningen av be­trak­tel­serna över da­gar­nas flykt el­ler över kri­get, över gläd­jen att älska, över dö­den, tänkte jag än på Ca­tullus, än på Ho­mer­os, än på Cor­neil­le, på Mal­lar­mé, på Va­léry. Det är vack­ert att på­minna oss om dessa namn, det är vack­ert att kunna för­ena två kul­tu­rer som till sy­nes är så oli­ka, och, utan att vilja göra nå­gon oren bland­ning, hjälpa dem att för­stå var­andra«.

För att gå vidare

Kring Klagosång av en krigares hustru

Citat

»信來人未來
楊花零落委蒼苔
蒼苔蒼苔又蒼苔
一步閒庭百感催«

Chinh phụ ngâm på Wiki­source tiếng Việt, [on­li­ne], häm­tad den 7 maj 2026.

»Tin gửi đi (var. thường lại) ng­ười không thấy lại,
Hoa dương tàn đã trải rêu xanh.
Rêu xanh mấy lớp chung quanh,
Dạo sân (var. Sân đi) một bước trăm tình ngẩn ngơ!«

Chinh phụ ngâm (Đoàn Thị Điểm dịch) på Wiki­source tiếng Việt, [on­li­ne], häm­tad den 7 maj 2026.

»Bu­den går iväg, man­nen åter­vän­der ald­rig!
Pil­trä­dets blom­mor har, mer än en gång, be­strött den gröns­kande mos­san.
Mos­san har, mer än en gång, närt sig av dessa fallna blom­mor;
Varje steg på sten­plat­torna väcker ota­liga sor­ger!«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Plain­tes d’une chin­h-p­hou, femme dont le mari part pour la gu­er­re, et aut­res poè­mes (Kla­go­sång av en chin­h-p­hou, en hustru vars make drar ut i krig, och andra dik­ter), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Hoàng Xuân Nhị. Pa­ris: Stock, 1943; ny­utg. un­der ti­teln Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru), Pa­ris: Su­des­ta­sie, 1987.

»Bu­den har an­länt, men ni har inte an­länt.
Pop­pelns blom­mor viss­nar och fal­ler på den gröna mos­san,
Den gröna mos­san, den gröna mos­san och åter den gröna mos­san!
Vid varje steg på den öds­liga går­den an­fal­ler mig hun­dra tan­kar.«

Đặng, Trần Côn. »La Com­plainte de l’é­pouse du gu­er­ri­er« (Kri­ga­rens hust­rus kla­go­sång), övers. från ki­ne­sis­kan av Mau­rice Du­rand. Bul­le­tin de la So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses (In­do­ki­ne­siska stu­di­e­säll­ska­pets bul­le­tin), Sa­i­gon: So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses, bd XX­VI­II, nr 2, 1953.

»Jag har skri­vit ofta till ho­nom; han kom­mer inte till­ba­ka.
Aspens blom­mor be­strör den gröna mos­san.
Runt om­kring, så många la­ger av grön mos­sa!
Varje steg jag tar på denna mjuka matta
På­min­ner mig, ett ef­ter ett, om upp­rö­rande min­nen.«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. »Chinh phụ (ngâm khúc) = Femme de gu­er­rier (é­lé­gi­e)« (Kri­gar­hustru [e­le­gi]), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Tuần Lý (Huỳnh Khắc Dụng). Bul­le­tin de la So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses (In­do­ki­ne­siska stu­di­e­säll­ska­pets bul­le­tin), Sa­i­gon: So­ci­été des étu­des in­dochi­no­i­ses, bd XXX, nr 3, 1955; ny­utg. Sa­i­gon: Bộ Quốc gia Giáo dục, 1960.

»Bud når mig of­ta, men man­nen åter­vän­der ald­rig;
Pop­pelns blom­mor, alla viss­nade (för­tvi­na­de), har be­strött den gröns­kande mos­san.
Mos­san bre­der runt om­kring ut en tjock grön­ak­tig mat­ta.
Varje steg jag tar väcker ota­liga ljuva och smärt­samma min­nen.«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Chinh phụ ngâm = Com­plainte de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Bùi Văn Lăng. Ha­noi: Édi­tions Alex­andre de Rho­des, 1943.

»Bu­den går iväg, man­nen åter­vän­der in­te.
Pop­pelns viss­nade blom­mor be­strör mos­san.
Mos­san bre­der ut sin grön­ak­tiga matta runt om­kring.
Varje steg på går­den rör upp tu­sen oklara käns­lor.«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Chant de la femme du com­bat­tant (Strids­man­nens hust­rus sång), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Lê Thành Khôi. Pa­ris: Gal­li­mard, 1967.

»Ni har skri­vit till mig of­ta, men ni har inte åter­vänt,
Pop­pelns viss­nade blom­mor har bil­dat en grön moss­mat­ta.
På denna gröna mossa har jag i ring vand­rat,
Och varje steg på går­den åter­upp­li­var hun­dra trista käns­lor hos mig.«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Com­plainte d’une femme de gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­gar­hust­ru), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Đông Phong [N­g­uyễn Tấn Hưng]. Mon­t­reuil-sous-Bo­is: J. Ou­ak­ni­ne, 2009.

»Bu­den an­län­der of­ta, man­nen åter­vän­der in­te.
Pop­pelns för­tvi­nade blom­mor be­strör den gröna mos­san,
Mos­san bre­der runt om­kring ut grön­ak­tiga la­ger.
Varje steg på går­den väcker tu­sen okla­ra, oro­ande käns­lor.«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. Tâm ca tình ng­hĩa vợ chồng: Chinh phụ ngâm = Chant de la femme du gu­er­rier (Kri­ga­rens hust­rus sång), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Đặng Quốc Cơ. Cach­an: Q. C. Dang, 2012.

»Ofta har jag mot­ta­git bud,
Men ald­rig åter­sett min ma­ke!
På vår gård har pop­pelns tor­kade blom­mor
Täckt mos­sans tjocka mat­ta;
Vid vart och ett av mina dröm­mande steg
Har tu­sen tan­kar kom­mit för att an­falla mig!«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. »Plain­tes d’une femme dont le mari est parti pour la gu­erre = Chinh phụ ng­âm« (Kla­go­sång av en hustru vars make har dra­git ut i krig), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Lê Văn Chất, Hoàng Xuân Nhị, Hữu Ngọc [N­g­uyễn Hữu Ng­ọc], Ng­uyễn Khắc Viện, Phạm Huy Thông, Tảo Trang [Vũ Tuân Sán] och Vũ Quý Vỹ, i sam­ar­bete med Franço­ise Cor­rèze. Ant­ho­lo­gie de la lit­téra­ture vi­et­na­mi­en­ne. Tome II, 18^e sièc­le, pre­mière mo­i­tié du 19^e siècle (An­to­logi över den vi­et­na­me­siska lit­te­ra­tu­ren. Bd II, 1700-ta­let, första hälf­ten av 1800-ta­let). Ha­noi: Édi­tions en lan­g­ues étrang­è­res, 1972; ny­utg. Pa­ris-Montré­al: L’Har­mat­tan, 2000.

»Ofta har jag mot­ta­git bud,
Ald­rig har jag åter­sett min ma­ke!
På går­den har pop­pelns tor­kade blom­mor
Täckt mos­sans tjocka mat­ta.
Vid vart och ett av mina dröm­mande steg
Har tu­sen tan­kar kom­mit för att an­falla mig!«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. »Com­plainte de la femme d’un gu­er­ri­er« (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Lê Văn Chất. Ant­ho­lo­gie de la poé­sie vi­et­na­mi­enne (An­to­logi över den vi­et­na­me­siska po­e­s­in). Pa­ris: Les Édi­teurs français réu­nis, 1969.

»(Mi­na) brev har ofta nått (er), men man ser er inte åter­vän­da.
Pop­pel­blom­mor, viss­na­de, är re­dan ut­spridda över den gröna mos­san.
(På) den gröna mos­san som, i flera la­ger, (väx­er) runt om­kring,
Vid varje steg jag tar, be­läg­rar en mängd sorgsna käns­lor (mitt hjär­ta).«

Đặng, Trần Côn och Đoàn, Thị Điểm. »Une élé­gie an­na­mi­te: Chinh phụ ngâm = Le Chant de la femme d’un gu­er­ri­er« (En an­na­mi­tisk ele­gi: en kri­ga­res hust­rus sång), övers. från vi­et­na­me­sis­kan av Dương Quảng Hàm. Bul­le­tin gé­néral de l’­In­struc­tion pu­bli­que de l’In­dochine (All­män bul­le­tin för In­do­ki­nas of­fent­liga un­der­vis­ning), Ha­noi, de­cem­ber 1940 och no­vem­ber 1942.

Nedladdningar

Tryckta verk

• Över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Đặng Quốc Cơ (el­ekt­ro­nisk utg.). (Yoto Yo­tov).
• Par­ti­ell över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Dương Quảng Hàm (1940–1942), 1:a de­len. (Frank­ri­kes na­tio­nal­bib­li­o­tek (Bn­F)).
• Par­ti­ell över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Dương Quảng Hàm (1940–1942), 2:a de­len. (Frank­ri­kes na­tio­nal­bib­li­o­tek (Bn­F)).
• Ut­gåva och över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Bùi Văn Lăng (1943). (Vi­et­nams na­tio­nal­bib­li­o­tek).
• Ut­gåva och över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Bùi Văn Lăng (1943), ko­pia. (Vi­et­na­mi­ca).
• Ut­gåva och över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Mau­rice Du­rand (1953). (Vi­et­na­mi­ca).
• Ut­gåva och över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Tuần Lý (Huỳnh Khắc Dụng) (1955). (Vi­et­na­mi­ca).
• Ut­gåva och över­sätt­ning av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Tuần Lý (Huỳnh Khắc Dụng) (el­ekt­ro­nisk utg.). (Giao Cảm).
• Par­ti­ell ut­gåva av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Ge­or­ges Cor­dier (1932). (Vi­et­nams na­tio­nal­bib­li­o­tek).
• Par­ti­ell ut­gåva av Plain­tes de la femme d’un gu­er­rier (Kla­go­sång av en kri­ga­res hust­ru) av Ge­or­ges Cor­dier (1932), ko­pia. (Vi­et­na­mi­ca).

Bibliografi

• Ano­nym. »La Femme an­na­mite à tra­vers la lit­téra­ture d’An­nam: es­sai lit­térai­re« (Den an­na­mi­tiska kvin­nan ge­nom An­nams lit­te­ra­tur: lit­te­rär es­sä) [föl­je­tong]. La Pat­rie an­na­mite (Det an­na­mi­tiska fos­ter­lan­det), Ha­noi, från den 4 au­gusti till den 13 ok­to­ber 1941. (Frank­ri­kes na­tio­nal­bib­li­o­tek (Bn­F)).
• Ba­ruch, Jac­ques. Es­sai sur la lit­téra­ture du Viêt-nam (Essä om Vi­et­nams lit­te­ra­tur). Brys­sel: Édi­tions Than­h-Long, koll. »É­tu­des ori­en­ta­les«, 1963.
• Bra­sillach, Robert. »Sa­ges­ses de l’­O­ri­ent. Lanza del Vas­to: Pè­le­ri­nage aux sour­ces (De­noël) • Ho­ang Xuan Nhi: Plain­tes d’une chin­h-p­hou (Stock)« (Ös­terns vis­het. Lanza del Vas­to: Vall­färd till käl­lorna (De­noël) • Ho­ang Xuan Nhi: Kla­go­sång av en chin­h-p­hou (Stock­)). Le Pe­tit Pa­ri­sien (Den lilla pa­ri­sa­ren), Pa­ris, den 29 de­cem­ber 1943. (Frank­ri­kes na­tio­nal­bib­li­o­tek (Bn­F)).
• Du­rand, Mau­rice och Ng­uyễn, Trần Huân. In­tro­duc­tion à la lit­téra­ture vi­et­na­mi­enne (In­tro­duk­tion till den vi­et­na­me­siska lit­te­ra­tu­ren). Pa­ris: G.-P. Mai­son­neuve et La­ro­se, koll. »U­ne­sco d’i­ni­ti­a­tions aux lit­téra­tu­res ori­en­ta­les«, 1969.
• Hoàng, Xuân Nhị. Thuy-Kiêou: voix nou­velle sur un thème éter­nel de souff­ran­ce, su­ivi de Frag­ments du jour­nal de l’auteur (T­huy-Kiêou: ny röst över ett evigt li­dan­dets te­ma, följt av Frag­ment ur för­fat­ta­rens dag­bo­k). Pa­ris: Mer­cure de Fran­ce, 1942.
• Hữu, Ngọc och Cor­rèze, Franço­i­se. Fleurs de pam­ple­mous­si­er: fem­mes et poé­sie au Vi­et­nam (Po­me­lo­bus­kens blom­mor: kvin­nor och po­esi i Vi­et­nam). Pa­ris: L’Har­mat­tan, 1984.
• Lê, Thành Khôi. His­toire et ant­ho­lo­gie de la lit­téra­ture viêt­na­mi­enne des ori­gi­nes à nos jours (His­to­rik och an­to­logi över den vi­et­na­me­siska lit­te­ra­tu­ren från ur­sprunget till våra da­gar). Pa­ris: Les In­des sa­van­tes, 2008.
• Trần, Cửu Chấn. Les Gran­des Poé­tes­ses du Viêt-nam: étu­des lit­térai­res (Vi­et­nams stora po­e­tin­nor: lit­te­rära stu­di­er). Sa­i­gon: Im­pri­me­rie de l’Union Ng­uyễn-Văn-Của, 1950. (Vi­et­nams na­tio­nal­bib­li­o­tek).
• Trần, Văn Tùng. Poé­sies d’Ex­trê­me-O­ri­ent (Dikt­ning från Fjär­ran Ös­ter­n). Pa­ris: B. Gras­set, 1945.