Ainufolkets requiem

Över­satt från franska • svenska (sué­do­is)

I lik­het med de ame­ri­kanska ur­fol­ken är det som åter­står i dag av ainu­fol­ket, for­dom så an­märk­nings­värt och så brin­nande frihet­s­äls­kan­de, ömk­li­gen för­pas­sat till ett få­tal abo­ri­ginska by­ar. Det slock­nar i tyst­nad, över­läm­nat åt ett öde det föga för­tjä­nar. Före den ja­panska he­ge­mo­nin bredde dess väl­diga ter­ri­to­rium lik­väl ut sig likt ett ma­je­stä­tiskt träd. Den stora ön Hok­kaido — då kal­lad Ezo — ut­gjorde den mas­siva stam­men, var­i­från två skilda gre­nar sköt ut. Den ena, böjd mot nord­väst, var inget an­nat än ön Sacha­lin — Ki­ta-Ezo el­ler « Norra Ezo » ; den andra, mot nord­öst, teck­nade Ku­ri­ler­nas rad­band — Oku-Ezo el­ler « Yt­tersta Ezo » — ut­dra­get ända till Kam­t­jat­kas spets.

Vid den kända världens utkanter

Un­der nära ett år­tu­sende hade Ja­pan inte nå­gon verk­lig kän­ne­dom om dessa öar, dolda un­der my­to­lo­giska dim­mor. Det lilla man visste kom från egen­dom­liga va­ror er­hållna ge­nom by­tes­han­del — ha­j­ol­ja, örn­fjäd­rar, me­di­cinsk lav, be­syn­ner­liga klä­der sydda av bark om som­ma­ren, av säl­skinn om vin­tern —, el­ler från av­lägs­na, osäkra hör­säg­ner som be­skrev öhöv­ding­arna som jät­tar « mycket ond­ske­fulla och hän­givna åt magi », för­mögna att ef­ter be­hag « fram­kalla regn och få stor­marna att blåsa »¹Matsumae-shi (Be­skriv­ning av Mat­sumae) av Mat­sumae Hi­ro­na­ga, 1781, out­gi­ven på frans­ka.. Det var först 1604 som en daimyo in­sat­tes i Mat­sumae ; men denne nöjde sig i viss mån med att stå vakt.

« För­sum­bara och för­sum­made » und­slapp dessa öar även kap­ten Cooks out­trött­liga verk­sam­het som den enda de­len av Stilla ha­vet. Och där­med väckte de ny­fi­ken­he­ten hos La Pérou­se, som allt­se­dan sin av­färd från Frank­rike brann av otå­lig­het att vara den förste att nå dem. År 1787 ank­rade fre­gat­terna un­der hans be­fäl ut­an­för Sacha­lin, och frans­män­nen, som sti­git i land, kom i kon­takt med « en män­ni­sko­ras skild från ja­pa­ner­nas, ki­ne­ser­nas, kam­t­ja­da­ler­nas och tar­ta­rer­nas, från vilka de blott skiljs av ett sund ». Be­ta­gen av de­ras milda och spon­tana upp­trä­dande lika mycket som av de­ras säll­synta in­tel­li­gens tve­kade La Pérouse inte att jäm­föra dem med de bäst bil­dade eu­ro­pé­er­na. Han be­rät­tar med för­und­ran hur en öbo, som för­stod hans för­fråg­ning­ar, grep en bly­erts­penna för att på pap­pe­ret rita en strängt ex­akt karta och ange « ge­nom streck an­ta­let dags­fär­der med ka­not ».

Så kom Meiji-re­stau­ra­tio­nen, som skulle om­störta Ezos ur­åld­riga jäm­vikts­för­hål­lan­den, kanske ännu mer än Ja­pans egna. Ge­nom en bru­tal po­li­tik av ny­od­ling och ko­lo­ni­se­ring, för­vär­rad av auk­to­ri­tära ex­pro­pri­a­tio­ner, un­der­kas­tade cen­tral­för­valt­ningen ainu­erna en styv­mo­der­lig för­myn­dar­re­gim som ut­plå­nade själva nam­net på de­ras jord. I denna på­tving­ade mar­gi­na­li­se­ring ty­nade de­ras rika munt­liga lit­te­ra­tur, över­förd från ge­ne­ra­tion till ge­ne­ra­tion i min­nets hel­ge­dom, bort till att inte vara mer än far­för­äld­rar­nas håg­koms­ter. Glömda var sång­erna hel­gade åt för­fä­derna (ainu-yukar)²Av ut­övan­det av dessa ver­si­fi­e­rade be­rät­tel­ser (yukar) har blott säll­synta vitt­nes­börd be­va­rats : « Om man får tro en ja­pansk teck­ning från 1600-ta­let tycks be­rät­ta­ren (yukar-kur) ur­sprung­li­gen ha mes­sat sin text lig­gande nära eld­sta­den och mar­ke­rat tak­ten ge­nom att slå sig på ma­gen. De sista vitt­nes­må­len […] vi­sar be­rät­ta­ren, i verk­lig­he­ten of­tast en kvin­na, sit­tande skräd­dar­ställ­ning vid eld­sta­dens kant och mar­ke­rande tak­ten ge­nom att slå mot härd­kan­ten med en pin­ne. Åhö­rarna gör li­ka­dant och ut­ro­par re­gel­bun­det ac­kom­pan­je­rande rop »., de gu­dom­liga epo­ser (kamuy-yukar) och de sa­gor (uwepeker) där en vagt per­so­ni­fi­e­rad na­tur fick liv : Ha­vet som fö­der, Sko­gen som ger skydd, Björn­ungen upp­född i byn med oänd­lig om­sorg… Så­som Ku­bo­dera Itsuhiko be­kla­gar : « Utom några få åld­ringar an­vän­der ainu­erna inte längre sitt språk. De ta­lar ja­panska ».

Chiri Yukies offerfärd

Det var för att be­svärja detta öde som Chiri Yukie trädde fram. Sli­ten mel­lan sin mo­derna ja­panska upp­fost­ran och ar­vet från sina an­möd­rar, namn­kun­niga re­ci­tö­rer, med­ve­ten om att sjuk­do­men hade dömt hen­ne, äg­nade denna ainu­k­vinna sin mycket korta till­varo åt att tran­skri­bera med la­tinska bok­stä­ver och över­sätta till ja­panska tret­ton gu­dom­liga epos, och blev « flickan som fång­ade gu­darna » som « gåva åt de sina »³För att an­vända fors­ka­rens Mar­vin Nau­en­dorffs vackra for­mu­le­ring.. Hen­nes hjärta slu­tade slå vid nit­ton års ål­der, knappt några tim­mar ef­ter att hon full­bor­dat sitt ma­nu­skript Ainu shin’yô-shû (Sam­ling av ainu­sånger)⁴För­kas­tade for­mer :
Chants des dieux aï­nous (Ainu­gu­dar­nas sånger).
Myt­ho­lo­gie ainu (Ainumytologi).
Ainu shin’yoos­huu.
Ainu shiny­oushu.. Hen­nes fas­ter, Ime­kanu⁵För­kas­tade for­mer :
Imekano.
Kan­nari Mat­su., och hen­nes bror, Chiri Mashiho, tog se­dan upp fack­lan och ut­gav om­fat­tande fort­sätt­ning­ar. I sitt för­ord med tes­ta­men­tets ton­fall stäm­mer Chiri Yukie upp kla­go­sången för « dem som är dömda att för­svinna » (ho­ro­biyuku mono) :

« Vart har de ta­git vä­gen, alla dessa män­ni­skor som levde i frid i ber­gen och på slät­terna ? Den na­tur som fun­nits se­dan ur­min­nes ti­der för­svin­ner steg för steg. Det få­tal av oss som ännu finns kvar spär­rar upp ögo­nen i för­vå­ning in­för värl­dens ut­veck­ling. […] O, ynk­liga ge­stalt på väg att för­gås, tvungen att klämma sig fast vid andras barm­här­tighet ! »

Tsus­hi­ma, Yûko (red.), Tom­bent, tom­bent les gout­tes d’ar­gent : Chants du peuple aï­nou (De silv­riga drop­parna fal­ler, fal­ler : Ainu­fol­kets sånger), övers. från ja­panska av Flore Cou­mau, Ro­dolphe Diot, Cat­he­rine Van­sin­te­jan, Pau­line Vey och Ro­se-Marie Ma­ki­no-Fayol­le, Pa­ris : Gal­li­mard, se­rien « L’Aube des peup­les », 1996.

Nukishio Kizôs motstånd genom tanken

Som full­kom­lig mot­bild till denna döds­kla­gan väg­rar Nu­kishio Kizô⁶För­kas­tade for­mer :
Nu­kishio Hôchin.
Nu­kishio Hô­maku. att godta ut­plå­ning­ens pro­fe­tia. Ge­nom sitt ma­ni­fest från 1934, As­si­mi­le­ring och kvar­le­vor av ainu­erna (Ainu no dôka to senshô), väcker han stolt­he­ten över ain­u­nam­net som på hans folks språk be­ty­der « människa ». Ge­nom att för­döma den « van­liga män­ni­skan » (ningen) för­blin­dad av ego­ism, ma­nar han till den « dyg­diga män­ni­skans » (hito, 人) till­bli­vel­se. Hän­gi­vande sig åt en po­e­tisk ex­e­ges av detta sist­nämnda ideo­gram, vars två streck stöt­tar var­andra för att hind­ras från att fal­la, lä­ser in­tel­lek­tu­el­len däri själva al­le­go­rin för vår be­lä­gen­het : män­ni­skan har « be­hov av ett kraft­fullt och stän­digt öm­se­si­digt stöd för att hålla sig upp­rätt ». Det är i denna verk­samma bro­der­lig­het, upp­höjd till dygd, som han skym­tar hop­pet om ett fre­dat sam­hälle där « de dyg­diga män­ni­skorna re­spek­te­rar na­tu­rens makt ».

På jakt efter de bortflugna själarna

Lik­som det gamla Ezo har för­svun­nit, ho­tar också med dessa ainuer — brö­der till berg­ström­mens bru­sande och vin­dens kla­gan i löv­ver­ket — att ut­plå­nas den « syl­ve­stra och bar­ba­riska te­o­fa­gin » ; den « my­tiska kom­muni­o­nen med det osyn­liga » ; de vilda he­darna be­fol­kade av äro­rika min­nen och kamuy-gu­dar ; och slut­li­gen de « pri­mi­tiva in­tui­tio­nerna med ramat-be­grep­pet som cen­trum — an­den, den hem­liga in­ti­mi­te­ten, män­ni­skans och ting­ens hjärta »⁷Så träf­fande be­skrivna av Fo­sco Ma­rai­ni.. Vi för­lo­rar vår egen an­del av ani­mism i en na­tur­lig värld som inte upp­hör att krym­pa. Det är an­ge­lä­get att för­söka åter­vinna den, likt dessa forna scha­ma­ner som kas­tade sig ut på en färd för att hinna ifatt de dö­en­des bort­flugna sjä­lar in­nan de sking­ras för all­tid.

Vidare läsning

Kring Assimilation et vestiges des Aïnous : Manifeste précurseur autochtone (Assimilering och kvarlevor av ainuerna : Banbrytande urfolksmanifest)

Citat

« Kära Utari [brö­der och syst­rar], blott de mest kraft­fulla bland oss kän­ner den sanna in­ne­bör­den av ordet ainu. Fastän vi drab­bas av orätt­visa och man dö­mer oss att ofrån­kom­li­gen dö, var stolta över ert för­flut­na, res er och fatta mod på nytt ! […] Ge­nom att döda oss dö­dar sam­häl­let även sig självt, änd­löst måste vi stå emot, men vår vilja är orubb­lig, res er och fatta mod på nytt ! […]

Kära Utari, i det ögon­blick vi ge­nom­kor­sar dö­dens dal, sträcker Gud oss en kär­leks­full och upp­rik­tig hand, […] gå framåt enade och hjälp var­and­ra, res er och fatta mod på nytt ! […] Låt en lov­sång ljuda till him­larna och till jor­dens fyra hörn, res er och fatta mod på nytt ! »

Nu­kishio, Ki­zô, As­si­mi­la­tion et ve­stiges des Aï­nous : Ma­ni­feste précur­seur au­tochtone (As­si­mi­le­ring och kvar­le­vor av ainu­erna : Ban­bry­tande ur­folks­ma­ni­fest), övers. från ja­panska av Sa­ku­rai No­rio i sam­ar­bete med Lu­ci­en-Lau­rent Cler­cq, för­ord av Da­niel Char­ti­er, Québec : Pres­ses de l’U­ni­ver­sité du Québec, se­rien « Jar­din de givre », 2023.

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Mu­raki Miyuki, Ryôma Mogi och Itô Satomi om ainu­er­na. (Ra­dio Tai­wan In­ter­na­tio­nal (R­TI)).
• Noémi Go­de­froy om ainu­er­na. (France Cul­ture • Cen­tre de re­cher­ches sur le Ja­pon (CR­J)).
• Pi­erre Souyri och Lau­rent Ne­s­pou­lous om ainu­er­na. (France Cul­tu­re).

Tryckta verk

• Ut­drag ur As­si­mi­la­tion et ve­stiges des Aï­nous : Ma­ni­feste précur­seur au­tochtone (As­si­mi­le­ring och kvar­le­vor av ainu­erna : Ban­bry­tande ur­folks­ma­ni­fest) i över­sätt­ning av Sa­ku­rai No­rio i sam­ar­bete med Lu­ci­en-Lau­rent Clercq (2023). (Pres­ses de l’U­ni­ver­sité du Québec (PUQ)).

Kring Le Japon avant les Japonais : Étude ethnographique sur les Aïnou primitifs (Japan före japanerna : Etnografisk studie över de primitiva ainuerna)

Citat

« När den högste Gu­den hade lå­tit ör­ter och träd spira ur jor­den, ska­pade den gu­dom­lige Aioïna den förste ain­un, det vill säga den förste män­ni­skan.

Han for­made hans kropp av jord, gjorde hans hår av arv och hans rygg­rad av en vide­kvist. Det är där­för ryg­gen böjs som en ned­tyngd träd­gren när man blir gam­mal. »

Bé­na­zet, Alex­and­re, Le Ja­pon avant les Ja­po­nais : Étude eth­no­grap­hi­que sur les Aï­nou pri­mi­tifs (Ja­pan före ja­pa­nerna : Et­no­gra­fisk stu­die över de pri­mi­tiva ainu­erna), Pa­ris : bu­re­aux de la « Re­vue des idées », 1910 [be­rät­tel­ser häm­tade ur The Ainu and Their Fol­k-Lore (Ainu­erna och de­ras folk­lore) av John Bat­che­lor, 1901].

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Mu­raki Miyuki, Ryôma Mogi och Itô Satomi om ainu­er­na. (Ra­dio Tai­wan In­ter­na­tio­nal (R­TI)).
• Noémi Go­de­froy om ainu­er­na. (France Cul­ture • Cen­tre de re­cher­ches sur le Ja­pon (CR­J)).
• Pi­erre Souyri och Lau­rent Ne­s­pou­lous om ainu­er­na. (France Cul­tu­re).

Tryckta verk

• Över­sätt­ning av Le Ja­pon avant les Ja­po­nais : Étude eth­no­grap­hi­que sur les Aï­nou pri­mi­tifs (Ja­pan före ja­pa­nerna : Et­no­gra­fisk stu­die över de pri­mi­tiva ainu­erna) av Alex­andre Bé­na­zet (1910). (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).
• Över­sätt­ning av Le Ja­pon avant les Ja­po­nais : Étude eth­no­grap­hi­que sur les Aï­nou pri­mi­tifs (Ja­pan före ja­pa­nerna : Et­no­gra­fisk stu­die över de pri­mi­tiva ainu­erna) av Alex­andre Bé­na­zet (1911). (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av Le Ja­pon avant les Ja­po­nais : Étude eth­no­grap­hi­que sur les Aï­nou pri­mi­tifs (Ja­pan före ja­pa­nerna : Et­no­gra­fisk stu­die över de pri­mi­tiva ainu­erna) av Alex­andre Bé­na­zet (1911), ko­pia. (Google Liv­res).

Kring Tombent, tombent les gouttes d’argent : Chants du peuple aïnou (De silvriga dropparna faller, faller : Ainufolkets sånger)

Citat

« Jag tänkte spela ho­nom ett spratt
Och satte mig på trös­keln
Jag ro­pade
“Tôroro han­rok han­rok !”⁸Imi­ta­tion av gro­dans kvä­kan­de.

Då lyfte den unge man­nen
Han­den som höll kni­ven
Han fick syn på mig och log milt
Och sade till mig
“Är det din sång ?
Är det din glädj­sång ?
Jag vill gärna höra mer”
Jag gladde mig och ro­pade
“Tôroro han­rok han­rok !” »

Tsus­hi­ma, Yûko (red.), Tom­bent, tom­bent les gout­tes d’ar­gent : Chants du peuple aï­nou (De silv­riga drop­parna fal­ler, fal­ler : Ainu­fol­kets sånger), övers. från ja­panska av Flore Cou­mau, Ro­dolphe Diot, Cat­he­rine Van­sin­te­jan, Pau­line Vey och Ro­se-Marie Ma­ki­no-Fayol­le, Pa­ris : Gal­li­mard, se­rien « L’Aube des peup­les », 1996 [sånger häm­tade bland an­nat ur Ainu shin’yô-shû (Sam­ling av ainu­sånger) av Chiri Yukie, 1923 ; ur Ainu jo­jishi : Yûka­ra-shû (Ainu­episka dik­ter : Sam­ling av yukar) av Ime­kanu i sam­ar­bete med Kin­daichi Kyôsu­ke, 1959-1975 ; ur Chiri Mashiho cho­saku-shû (Chiri Mashihos verk), 1973-1976 ; och ur Ainu jo­jishi : Shin’yô sei­den no ken­kyû (Ainu­episka dik­ter : Stu­die av kamuy-yukar och oi­na) av Ku­bo­dera Itsuhi­ko, 1977].

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Mu­raki Miyuki, Ryôma Mogi och Itô Satomi om ainu­er­na. (Ra­dio Tai­wan In­ter­na­tio­nal (R­TI)).
• Noémi Go­de­froy om ainu­er­na. (France Cul­ture • Cen­tre de re­cher­ches sur le Ja­pon (CR­J)).
• Pi­erre Souyri och Lau­rent Ne­s­pou­lous om ainu­er­na. (France Cul­tu­re).

Kring « De la poésie populaire chez les Aïno » (Om folkpoesin hos ainuerna)

Citat

« Denne [åsk­gud] som här bor en­sam, vad sä­ger han oss av gott ? Vi vet det ej ; se, här kom­mer han fram­skri­dande och blick­ande fram­för sig. Han kas­tar sin blick över vårt land, över flo­den och ha­vet. Där hö­jer sig en en­sam klippa i luf­ten ; på klip­pans topp rul­lar ås­kan (bok­stav­li­gen åsk­dra­ken), me­dan nat­ten (bok­stav­li­gen nat­tens dra­ke) sti­ger från vår stad över de an­grän­sande stä­der­na. Nu är hans nöje att pro­me­nera en­sam. Men han skall icke dröja allt­för länge (med att åter­vän­da) ; ty i detta ögon­blick, me­dan han drö­jer, […] i ut­kan­terna av vår by, ska­kas bjäl­kar och tak­sto­lar våld­samt. »

Cha­rencey, Hy­a­cinthe de, « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna), Re­vue ori­en­tale et amé­ri­caine, vol. 7, 1862, s. 196-201 [sånger häm­tade ur Ezo hôgen : Mo­shio­gusa (Ezos språk : Sjö­gräs el­ler blan­dade an­teck­ningar) av Uehara Ku­ma­jirô och Abe Chô­za­burô, 1792].

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Mu­raki Miyuki, Ryôma Mogi och Itô Satomi om ainu­er­na. (Ra­dio Tai­wan In­ter­na­tio­nal (R­TI)).
• Noémi Go­de­froy om ainu­er­na. (France Cul­ture • Cen­tre de re­cher­ches sur le Ja­pon (CR­J)).
• Pi­erre Souyri och Lau­rent Ne­s­pou­lous om ainu­er­na. (France Cul­tu­re).

Tryckta verk

• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862). (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862), ko­pia. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862), ko­pia 2. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862), ko­pia 3. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862), ko­pia 4. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « De la poé­sie po­pulaire chez les Aïno » (Om folk­po­e­sin hos ainu­erna) av Hy­a­cinthe de Cha­rencey (1862), ko­pia 5. (Bib­li­ot­hè­que na­tio­nale de France (Bn­F)).

Kring « Les Aïnou des îles Kouriles » (Ainuerna på Kurilerna)

Citat

« I de äldsta ti­der be­gav sig två ainu­brö­der till Kam­t­jatka för att ja­ga. Det var vin­ter. En dag, när den yngre av de två brö­derna hade gått ut för att ge sig ut på jakt, avan­ce­rade han för långt in i ber­gen och tap­pade bort sig. Vin­den blås­te, snön föll tät, och tim­men var fram­skri­den. Nat­ten när­made sig. Oro­lig sökte han åt alla håll ef­ter en till­flykt att vila i. Då han inte fann nå­gon, bör­jade han för­tvivla när han fram­för sig fick se ett hål i en klip­pa. Glad över denna upp­täckt, och i tan­ken att han skulle kunna till­bringa nat­ten i denna grot­ta, gick han in. Det var en björns bo­ning. Björ­nen kom ge­nast ut från grot­tans inre och till­ta­lade den ny­an­lände : “Vad har ni kom­mit hit för att göra ?” »

To­rii, Ryûzô, « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna), övers. från ja­panska av Er­nest-Au­guste Tul­pin, Jour­nal of the Col­lege of Sci­en­ce, Im­pe­rial Uni­ver­sity of To­kyo, vol. 42, 1919.

Nedladdningar

Ljudinspelningar

• Mu­raki Miyuki, Ryôma Mogi och Itô Satomi om ainu­er­na. (Ra­dio Tai­wan In­ter­na­tio­nal (R­TI)).
• Noémi Go­de­froy om ainu­er­na. (France Cul­ture • Cen­tre de re­cher­ches sur le Ja­pon (CR­J)).
• Pi­erre Souyri och Lau­rent Ne­s­pou­lous om ainu­er­na. (France Cul­tu­re).

Tryckta verk

• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919). (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919), ko­pia. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919), ko­pia 2. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919), ko­pia 3. (Google Liv­res).
• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919), ko­pia 4. (A­me­ri­can Lib­ra­ri­es).
• Över­sätt­ning av « Les Aï­nou des îles Kou­ri­les » (Ainu­erna på Ku­ri­lerna) av Er­nest-Au­guste Tul­pin (1919), ko­pia 5. (Google Liv­res).

Bibliografi

• « Compte rendu sur Słow­nik nar­zecza Ainów za­mi­es­zku­ją­cych wyspę Szums­zu, w łańcuchu Kuryl­skim (Dic­tion­naire du dia­lecte des Aï­nous ha­bi­tant l’île Choum­chou, dans l’ar­chi­pel des Kou­ri­les) » (Re­cen­sion av Ord­bok över ainu­dia­lek­ten på ön Sjumsju i Ku­ri­lö­ked­jan), An­ze­i­ger der Aka­de­mie der Wissenschaf­ten in Kra­kau (Bul­le­tin in­ter­na­tio­nal de l’Acadé­mie de Craco­vie), juli 1891, s. 231-243. (Google Liv­res).
• Ber­que, Au­gus­tin, La Ri­zière et la Ban­quise : Co­lo­ni­sa­tion et chan­ge­ment cul­tu­rel à Hok­kaïdô (Ris­fäl­tet och pack­i­sen : Ko­lo­ni­sa­tion och kul­tu­rell för­änd­ring på Hok­kaido), Pa­ris : Pu­bli­ca­tions ori­en­ta­lis­tes de Fran­ce, 1980.
• Fleu­ri, Jo­hann, « Hok­kai­do, la fi­erté aï­noue » (Hok­kai­do, ainu­s­tolt­he­ten), Géo, nr 513, no­vem­ber 2021, s. 76-85.
• Go­de­froy, Noé­mi, Au­tour de l’île d’Ezo : Évo­lu­tion des rap­ports de do­mi­na­tion sep­ten­tri­o­nale et des re­la­tions avec l’é­tranger au Ja­pon, des ori­gi­nes au 19^e siècle (Kring ön Ezo : Ut­veck­lingen av de nord­liga do­mi­nans­för­hål­lan­dena och för­bin­del­serna med ut­lan­det i Ja­pan, från ur­sprungen till 1800-ta­let), dok­tors­av­hand­ling, Pa­ris : In­sti­tut na­tio­nal des lan­g­ues et ci­vi­li­sa­tions ori­en­ta­les (I­NAL­CO), 2013. (Hy­per ar­tic­les en ligne (HAL)).
• Le­ro­i-Gour­han, Ar­lette och Le­ro­i-Gour­han, André, Un voy­age chez les Aï­nous : Hok­kaï­do, 1938 (En resa till ainu­erna : Hok­kai­do, 1938), Pa­ris : A. Mi­chel, 1989.
• Ma­cé, Franço­is, « Épo­pée : le Ja­pon » (Epos : Ja­pan), Dic­tion­naire des gen­res et no­tions lit­térai­res (Upp­slags­bok över lit­te­rära gen­rer och be­grepp), Pa­ris : En­cyclopæ­dia uni­ver­sa­lis och A. Mi­chel, se­rien « En­cyclopæ­dia uni­ver­sa­lis », 1997.
• Ma­cé, Franço­is, « Ryth­mes hu­mains et ryth­mes di­v­ins dans les épo­pées des Ainu » (Mänsk­liga och gu­dom­liga ryt­mer i ainu­er­nas epos), Diogène, nr 181, ja­nu­a­ri-mars 1998, s. 29-38.
• Ma­rai­ni, Fo­sco, Ti­bet secret (Det hem­liga Ti­bet), övers. från ita­li­enska av Ju­li­ette Ber­trand och Sa­bine Va­li­ci-Bo­sio, Pa­ris : Art­haud, 1990.
• Mon­tan­don, Ge­or­ges, La Ci­vi­li­sa­tion aï­nou et les Cul­tu­res ar­c­ti­ques (Ainu­kul­tu­ren och de ark­tiska kul­tu­rerna), Pa­ris : Payot, 1937. (Google Liv­res).
• Naert, Pi­er­re, La Si­tu­a­tion lin­gu­is­ti­que de l’aï­nou (Ainu­språ­kets ling­vis­tiska si­tu­a­tion), Lund : C. W. K. Gle­er­up, 1958.
• Rosny, Léon de, Mœurs des Aï­no, in­sulai­res de Yéso [E­zo] et des Kou­ri­les : ex­trait des ouv­ra­ges ja­po­nais et des re­la­tions des voy­a­geurs eu­ro­pé­ens (Ainu­er­nas se­der, öborna på Yeso [E­zo] och Ku­ri­lerna : ut­drag ur ja­panska verk och eu­ro­pe­iska re­se­nä­rers be­rät­tel­ser), Pa­ris : Im­pr. de H. Ca­rion, 1857. (Google Liv­res).